Vad märkligt det är, så mycket människor man lär känna i livet som bara försvinner sådär. Hur man kan haka upp sig i vissa relationer, som egentligen är helt onödiga. Hur vissa relationer inte borde tillåtits försvinna i glömska. Hur personer förändras efter man lämnat dem.

Vissa relationer förblir exakt detsamma, ingen tillför något nytt, utan man bara kör på. Inser en dag att det är ett ganska trist förhållande. Längtar tillbaks till något gammalt, längtar till något nytt. Hur sällsynt det ändå måste vara att man hittar den där personen man klickar med i en bestämd samling med människor. Kan ju inte finnas ett överflöd som tänker och känner precis likadant?

Kanske känns lite luddigt att läsa det här, men ni får väl ta det med en nypa salt. Men visst är det märkligt hur vissa relationer frodas, trots att man sällan träffas - att man vet att man kommer att bli hörd och förstådd bara man lyfter luren? Medan andra relationer är ganska intetsägande, trots att man träffas nästan jämt.

I framtiden ser jag fram emot att umgås med de människor jag gillar i vilket fall. De jag inte träffar tillräckligt ofta som det är.

Matildas katter, av Jan Lööf, 24 sidor.

Detta är ytterligare en av Leos absoluta favoritböcker. Både jag och sambon kan den nästan utantill. Det är jättefina bilder med många detaljer man kan dröja kvar kring, för lite äldre barn. Det är en mysig historia som jag hoppas Leo (8 mån) kommer tycka om i många år till!

Det går någon reklam just nu där det diskuteras kring 250 000 kr. Jag satte mig ner och funderade lite över vad jag skulle göra med denna summa, då den inte är lika fantasilöjlig som t ex 10 miljoner.

Det vettiga vore väl att betala av studielån eller lägga handpenning på ett hus, men då försvinner ju allt på en gång! Så jag kom nog fram till att jag istället skulle köpa massor av kläder, möbler, tapeter, sängkläder, böcker och en resa. Sen kanske jag kan betala av lite på studielånet. Vad skulle ni göra med 250 000?

På bokfronten har jag läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den var faktiskt riktigt rolig, lättläst och inte sådär oerhört trovärdig, utan allt bara föll på plats på ett osannolikt sätt hela tiden. Gillade den skarpt! Just nu läser jag Neverwhere av Neil Gaiman. Har visst redan läst ut halva boken, det har gått ganska fort. Handlar om en plats som finns parallellt med London, där människor lever som på något sätt ramlat igenom verklighetens sprickor. Spännande!

Leo är duktig på att ta sig fram baklängens på rumpan. Han kan knöla ihop en hel vardagsrumsmatta på det sättet. Men han ålar sig framåt också, militärstil. Han verkar oftast lite gladare med livet nu.

Idag har jag och Leo först varit och hälsat på min syster Emma med barn. Leo var lite kinkig under besöket men höll sig ändå hyfsat i skinnet. Åla var det dock inte tal om, utan han ville sitta och vara nära. Han fick pepparkaka också. Hunden satte en chokladkaka i halsen som min syster grävde upp.

Sedan var jag och hälsade på Jenny och Madicken. Då var Leo faktiskt på bättre humör och kunde till och med åla runt lite. Madicken var lite svårflörtad till en början men gav faktiskt med sig till slut, haha. Det var trevligt! Synd (eller tur för dem?) att de inte bor närmare, då hade vi säkert hälsat på hela tiden =D

Vi pratade lite om att skaffa fler barn och så. Jenny hade ingen bra förlossning alls, utan fick nog men för större delen av livet. Det är inte så att hon inte vill ha fler barn, men hon vill inte föda. Jag hoppas att surrogatmammor blir lagligt i Sverige! Eller att vi på något vis kan hjälpas åt att få bort den negativa känslan, för min förlossning var ju väldigt positiv. Vi får väl se hur tiden lider! Leo får inget syskon förrän han är minst tre iallafall, då borde han ju kunna roa sig själv hjälpligt.

Här hemma har Leo varit gosig och glad, och har till och med kunnat åla BORT ifrån mig. Han ålade ut från sitt rum ut i köket och gömde sig bakom köksskåpet och lekte titt ut. Det var roligt ända till han slog i huvudet i skåpskanten. Han har slagit sig ganska mycket på sistone, men det är ju så när man ska utforska. Upptäckte att han blödde mellan fingrarna när jag skulle göra honom iordning för natten också.

Imorgon ska jag hälsa på på jobbet! Har bakat allra bästa lyx-browniesen, det förtjänar de! Underbara arbetskamrater. Ska köpa present till min syster Hanna som fyller år nästa vecka också. Börjar skolan på måndag. Hade hellre jobbat.

Toodles!

(Ingen som vill flytta in i vår trea den 1 oktober...?)

Jag börjar med att säga att jag inte skriver detta för att hetsa upp någon, detta är bara mina egna personliga åsikter som jag känner för att vädra lite.

Leo slutade ju amma vid ca 10 veckor, eftersom han aldrig fattade riktigt hur man gjorde. Det finns så många som tjatar om att amning ger trygghet osv, men jag tror inte att Leo är en otrygg person - tvärtom! Han har sovit i eget rum sedan han var 3 månader, och han har sovit hela nätter sedan han var 5 månader. Vi började introducera läggningsrutiner kring 2 månader, för att göra dem lite fastare runt 3 månader.

Det finns så många som inte tror på rutiner, utan bara viftar bort det och säger att barn styr själva och till det som blir bra. Samma personer tror inte på utvecklingssteg, utan att barn är barn. Men när det ändå finns bevis för att de flesta barn blir kinkigare under en viss period, är det verkligen så svårt att greppa att det är en utvecklingsperiod? Inte att det helt enkelt går lite upp och ner? Det är mycket lättare att acceptera lite gnäll när man vet att det snart tar slut.

Jag tror att rutiner skapar trygghet för barn, och att veta att mamma och pappa finns när man behöver dem. Jag låter inte Leo gråta sig till sömns, har försökt det en gång och det fungerade inte alls (5 mm). Som det är nu så lägger vi honom och han somnar, man behöver gå in högst 2 gånger och säga att det är dags att sova.

När jag funderade över amningen i början, så insåg jag hur svårt det säkert är att vänja barn vid att inte amma om nätterna eller amma sig till sömns. Det var ju exakt det Leo gjorde i början, somnade vid bröstet. När han sedan fick ersättning så började han självmant äta mer sällan på nätterna. Jag tycker att det är oerhört skönt att ha sluppit den avvänjningsperioden, som jag vet många befinner sig i just nu i mitt forum.

Och visst var det mysigt att Leo sov i famnen, men inte alls särskilt kul när man insåg att det BARA var där han ville sova till slut. Och det känns skönt att han kunde sova i egen säng hyfsat tidigt, då det också verkar svårt att vänja barn av med att sova hos föräldrarna. Har läst om föräldrar som har 4-åriga barn i sängen fortfarande och som inte vet hur man ska ta sig ur situationen.

Det var nog det jag hade att säga om ämnet... Och det finns säkert folk som inte håller med mig, utan tycker att barn ska få amma tills de blir vuxna och sova i ens säng tills de flyttar hemifrån eftersom det är så mysigt. Jag uppskattar att få sova själv med min sambo i sängen iallafall.

Vi var ju till Trollhättan förra helgen för att få lite lugn och ro, passade på att strosa omkring i fallområdet och sova på hotell. Det gick överraskande bra, Leo tog 45 min på sig att somna i hotellets resesäng, sen vaknade han en gång under natten och vaknade för dagen kl 6. Helt okej ändå, för att vara första gången han sov borta en hel natt.

Nu är jag ledig innan skolan börjar, så det är jag som går hemma med Leo. Har anmält skrutten till babysim, som börjar nästnästa vecka. Hoppas han kommer att tycka om det!

Sedan så började Små Steg idag (öppna förskolan), och jag tror att sambon har planer på att börja gå dit för att socialisera lite med andra föräldrar. Så nu har Leo saker att göra mån, ons och fre. Bra det.

Själv såg jag att Hälsoborgen ska börja med yogapass i september! Skitkul! Det ska jag boka upp mig på så fort de släpper bokningsschemat. Sen så ska de ha motionssim på torsdagar för folk över 18. Ska jag också gå på.

Här hemma har 8-månadersfasen satt in nu i dagarna. Leo sover sämre (kortare) och äter sämre, främst gröten är äcklig just nu tydligen. Han gillar inte att bli nedsatt sådär överdrivet mycket heller.

Men han gillar att åka vagnen och pratar på, kikar lite och hänger med armen utanför hela färden.

Han försöker fortfarande lära sig krypa, men det går inget vidare. Men han tar sig fram medelst ålning nu istället, något han inte gjort innan. Så duktig så! Så nu kan han faktiskt ta sig från sitt rum ut i hallen om han kämpar på lite.

Börjar inse vad folk menar med att man ska njuta så länge de inte är rörliga, för jag är livrädd att han ska stoppa fingrarna i eluttagen (jag har kontaktskydd någonstans, men jag verkar ha tappat bort dem) och välta golvfläkten över sig.

Han brukar också ta upp saker och sätta dem på pannan, vet inte om han försöker leka titt-ut eller om han bara gillar att ha saker så.

Sedan är han väldigt gosig emellanåt, då han ska pussas med öppen mun och slicka en på läpparna, och lägga pannan emot våra.

Han älskar när vi läser för honom, han brukar riva ner alla böcker i bokhyllan och sedan försöka öppna dem och ger sig inte förrns jag tar upp en och läser den.

Just nu sover han faktiskt, och ska snart upp. Härligt, trodde inte han skulle sova hela luren. Heja heja!

I juli så gjorde jag en beställning hos ovannämnda företag, mammashop.se.

För det första råkade jag beställa två stycken utav samma vara, vilket såklart är mitt misstag. En utav dessa var skadad när jag fick den, paketet var öppnat och tillknycklat.

Sedan fick jag dessutom en felaktig vara.

Pratade med dem, de skickade mig rätt vara och bad mig skicka tillbaka det jag inte ville ha i bifogat "kuvert" (= plastpåse). Så bra, tänkte jag, och betalade resten av fakturan för de grejer jag behöll.

Och idag, ca en månad senare, så får jag en faktura som säger att jag inte betalat hela alltet. Jättekul. Så nu fick jag betala jäkla skitränta och administrationskostnader för att jag inte betalt för den där prylen jag skickade tillbaka.

Mammashop, nej tack!

Och här kommer del 6 i utmaningen!

1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!

Sagan om ringen är det första som dyker upp i huvudet, då hela trilogin går ut på att rädda Middle Earth från Saurons styre. En fantastisk resa!

Just nu läser jag "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", som på sitt sätt också handlar om att vara fri och sin egen.

2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?

Det har blivit så att jag oftast sett filmen först, då jag inte känt till att en bok existerat. Första Harry Potter-filmen såg jag, sedan läste jag alla böcker innan nästa kom ut.

Sagan om ringen var samma sak, såg första delen på bio och läste sedan trilogin innan jag såg nästa film.

Jag ser oftast helst filmen först, då brukar boken komma som en trevlig överraskning. Liftarens guide till galaxen läste jag långt innan filmen. I, Robot, The Prestige och I am Legend läste jag efteråt. Da Vinci-koden läste jag innan. Gillar att jämföra och ibland så är det lättast att se boken och filmen som två skilda verk, då man lättare uppskattar dem båda.

3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!

Tycker att de första Harry Potter-filmerna var riktigt bra gjorda, men desto tjockare böckerna blev, desto mer "hoptryckta" blev filmerna. I början fanns inte lika mycket detaljer som skulle med som det var/ är i slutet.

Även Sagan om ringen blev mycket bra på film, då det är omöjligt att få med ALLA detaljer utan att göra filmerna fem timmar långa.

The Prestige är en väldigt bra och komplicerad bok, som definitivt gjorde sig bra i filmatiserad version då den är lite enklare att följa och förstå på det sättet.

4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.

Nu är det ju så att jag bara läst en enda bok av Yanni Martel, men den boken (Berättelsen om Pi) är en fantastisk läsupplevelse. Jag hade gärna hört och sett mer om Martel.