Vi har ju två barn numera, en är lite över ett och den andre fyllde tre år för inte längesedan.

Ettåringen somnar oftast utan problem efter några korta sagor och lite sång. Treåringen däremot... Det börjar med att man går upp i rummet och ska välja böcker. Ibland är det superlånga och ibland är det korta. Sedan kommer frågan om han ska ha pyjamas och strumpor. Oftast säger han nej till pyjamas men ja till strumpor. Sedan läser man  böckerna och tänker att nu är det bra. Oftast har han kissat innan, men plötsligt blir han superkissnödig ca fyra gånger på raken. Och så skulle han ju ha pyjamas på sig faktiskt. Och var det inte så att han egentligen inte var dödstrött (som han själv påstod alldeles nyss) utan ville leka lite istället? Och titta på grannarnas utebelysning genom fönstret? Om man väl lyckas få honom i säng så ska han istället läsa hälften av böckerna i bokhyllan. Stolen ska stå bredvid sängen så han kan lägga dem där när han läst färdigt. Ifall han har en mugg som inte har droppskydd så kommer det säkerligen en liten liten vattendroppe på sängbordet som måste torkas upp genast. Nu ska han sitta upp och läsa hela natten. Då kan man gå därifrån. Fast han ropar tre minuter senare, för då har han sparkat av sig täcket och orkar inte ta på det själv. 

Och saken är, att det spelar nästan ingen roll hur trött han är, så här ser det ut varje kväll. Man kan klara läggningarna ganska okej om man själv är pigg och glad, då tar man det med jämnmod att behöva gå in till honom tjugofem gånger. Man kramas och pussas och kan ha det lite mysigt. Men har man inte fått sova på natten så har man inte riktigt samma tålamod, och det är de läggningarna som är jobbigast. När man till slut blir jävligt arg när han ska spola ner en liten kissdroppe i toaletten, fyrtiofem minuter efter man läst klart godnattsagorna.

Och jag vet nog innerst inne att han bara vill ha lite egentid med oss, som är så sällsynt när lillebrorsan ska vara med överallt dagarna i ända. Och det är väl därför vi försöker ha tålamod. Och är det så, så borde vi ju även ändra rutinerna lite och göra saker bara med honom och låta lillebrorsan hitta på något annat. Så får det nog bli framöver. Se om det hjälper...

Tjo!

Vet inte riktigt när jag skrev senast nu. Är väl bara att kolla här nedanför antar jag =P

På sistone så har vi flyttat ut till huset, bort från grannlivet inne i centrum. Så himla skönt att slippa allt oväsen! Ingen som tittar på sport sent på kvällarna med hela sitt grabbgäng, ingen som har fest varje helg, ingen som kör in med bilen och parkerar trots att det finns en tydlig skylt som förbjuder det, inga barn eller vuxna som väsnas utanför på kvällarna...

Här ute är det halv storm nästan hela tiden, eftersom det är ute på slätten vi bor nu. Våran hyresvärd har en lagård (ladugård heter det väl egentligen antar jag..) bredvid här så där är de ganska ofta med traktorer och grejar. En av de första sakerna de gjorde när vi flyttade hit var att grusa våran uppfart, det var väldigt snällt!

Det finns massor av äppleträd här, ett päronträd och ett plommonträd. Det är alltså massor av frukt på backen, som vi går och plockar upp och slänger bort eftersom det är dålig frukt. All den bra frukten sitter längst upp, och vi har ingen bra stege för att nå dem=(

Det är ett gammalt hus vi bor i, så det är klart att det finns en del skavanker man kan klaga på, men jag trivs ändå mycket bättre här än inne i Grästorp. Det som är mest trist är väl att man inte kan ta en promenad hur som helst, särskilt inte till affären eller så. Men man vänjer sig nog vid det också.

Sambon börjar arbeta i Göteborg den 18 oktober, och då kommer jag vara själv här med Leo på veckodagarna. Så då hoppas jag att massor av folk vill komma och hälsa på! Och att jag har tillräckligt med disciplin att plugga på kvällar och helger istället.

Vi har skaffat två katter också, två pensionärer som annars skulle bli avlivade. Den ena är en helig birma som heter Uno och den andra är en blandning av norsk skogis och något annat och han heter Felix. De är inte så bra kompisar med varandra tyvärr, så de kan knappt befinna sig i samma rum. Just nu ligger Uno på en stol i kontoret och Felix ligger nog under tv-bänken tror jag...

Hur går det med Leo då? På mindre än en månad så lärde han sig både att krypa, att sätta sig upp och att ställa sig upp mot möbler! Han kan sätta sig ibland, men oftast så gnäller han tills vi hjälper honom att sätta sig ner. Han har slagit sig i huvudet massor av gånger, då han bara släppt och ramlat in i möblerna. Häromdagen fick han en köksstol över sig för att han inte släppte den när han skulle sätta sig ner. Och igår åt han grus från uppfarten.

Jag längtar till jul, då vi ska fira här i år med min familj. Ska bli så mysigt!

Nu kommer nog Leo och sambon snart hem, så jag ska nog laga lite mat.

Hej hej!

Som ni kanske vet så tar vi ju kort på Leo varje gång han fyller "månad" nu under hela första året, och vi tog ett kort förra veckan då han blev 9 månader.

Han är så otroligt söt! Men man får ta många bilder vid exakt rätt tidpunkt på dagen för att de ska bli bra... Vi tog även innan luren men då hade vi glömt kaninen så det var bara att ta nya efter luren istället. Då är han ju ändå på bäst humör. =)

Sen så tycker han att det är ganska trevligt att gnaga på det mesta (som han alltid tyckt), självklart även sängen.

När pappa gick för att hämta mer tvätt att hänga upp, så var det ju givet att han skulle krypa under torkställningen också!

Det går framåt borta i huset nu tycker jag. Jag och pappa fick lagt nästan hela golvet i kontoret, han fick borrat lite hål i väggen för eluttag och hjälpte mig med att sätta upp en lampa. Han hade även fått igång pelletspannan, så nu var det lite varmare!

Det är så oerhört tyst där ute (pannan låter inte lika mycket när det är tillräckligt med pellets i förrådet), så man blir helt ställd. Så underbart.

Ska nog lägga mig tidigt idag, måste gå upp klockan sex imorgon för att börja tidigare i skolan. Igår låg jag vaken till tolv ungefär eftersom grannarna kollade på sport eller något med öppen balkongdörr och tjoade till var och varannan minut. (Varför har man balkongdörren öppen när det är 11-12 grader ute?).

Toodles!

Här är de utlovade bilderna från helgens promenad! Leo älskade gungan dag 1 och dag 2, men dag 3 var det old news och ingen protest när man slutade gunga. Synd att han tröttnar så fort på saker och ting.

Nu kryper han mer än han ålar också! Jättemysigt ju. Och så ställde han sig upp på knä med hjälp av diskmaskinen förut. Han har varit väldigt nära att sätta sig själv upp idag också, men han blir hängande på ena armen och kan inte stötta upp sig. Men det kan inte vara långt borta nu!

Han brukar krypa mot oss om vi sitter på golvet, och så kämpar han sig upp i stående position genom att ta tag i våra kläder och armar. Känns som att ganska mycket händer på kort tid nu, när ingenting hänt på så lång tid innan =)

Blä, snart är det helg. Jag ser inte fram emot helgerna längre, då jag vet att det alltid kommer vara någon granne som väsnas. Vår nye granne är nog den som kollar på sport sent på kvällarna med sina polare tror jag. Ja ja. Vi flyttar ju senast om 2,5 mån. Bara att stå ut.

Leo sov till kl 7 imorses. Hurra!

Idag var jag med på babysim - fast det är fortfarande utan instruktör. Var trevligt att träffa lite mammor och bebisar! Leo tyckte att det var roligast i början, sedan var det måttligt underhållande. Han förstår ibland inte att han är i vattnet, utan lutar huvudet framåt som han gör när han ligger på golvet - med en "varm"-sup som resultat. Men han blir inte ledsen för det inte!

Så mitt schema den här dagen har sett ut så här:

6:48 - klockan ringer för att väcka både oss och Leo, men Leo vill sova längre, vilket han såklart får nu när han för en gångs skull vill det

6:55 - jag går upp eftersom jag måste till skolan

7:30 - Leo vaknar

7:50 - går till bussen och åker till skolan

9:15 - Föreläsning 1

11:00 - Går tidigare från föreläsning och äter lunch

11:40 - Blir upphämtad för att följa med till babysimmet

12-12:45 - Babysim

13:15 - Föreläsning 2

15:00 - Slut på skoldag

16:00 - Möte med fotogruppen

18:30 - Bussen hem

19:05 - Hemma

Och igår så var jag på poweryoga, vilket var skoj - och jobbigare än förväntat. Mina egna yogapass var inte direkt lika tuffa... Har haft go träningsvärk överallt idag! Sen så var det TV-spelskväll med Kulturen igår kväll också, så där var jag två timmar.

Roligt att göra saker utöver skoltid nu. Sambon är lite småsur över att mina grejer krockar med hans fotbollsträningar, men vi ska nog försöka komma överens...

Leo kryper förresten allt mer nu om dagarna, men fort går det inte. Roligt ändå att han vill krypa när det går fortare att åla. Som att det är inprogrammerat att det finns ett smidigare sätt, bara man övar lite.

Efter babysimmet så fick Leo sitta i duschen medan jag duschade, och jösses vad han höll låda med alla vuxna och bebisar som var där inne. Jätteroligt! Sen när jag bytte om så kröp han bort till en tjej för att ta hennes sko. Och så brölade han som att han bajsade, men han ville bara berätta för alla att han var där, haha. Sötnos.

Jag skulle laddat upp bilder från helgpromenaden, men bilduppladdningen fungerar inte just nu så det får väl bli senare...

Ska försöka sluta besöka Familjeliv nu, åtminstone den föräldragruppen som jag varit med i sen jag blev gravid. Inget ont om personerna som är med i gruppen, men så fort jag går in där får jag en klump i magen.

Det bara pratas om alla barn som fått sina tänder, en del har typ 8 stycken redan (!), om barn som kan stå och gå utan stöd och så vidare.

När man har ett barn som inte har några tänder (men alla har envisats med att säga "de kommer när som helst!" sedan Leo var 4 månader...), som inte kryper utan tar sig fram på militärålningssättet (han kryper allt när han är 6 månader ska ni se!), som inte kan sätta sig upp, som inte kan dra sig upp, som inte klappar händerna och som inte kan stå utan stöd - så tycker man inte att det är jätteroligt att läsa om alla dessa mirakelbebisar.

Nu menar jag inte att jag tycker mindre om Leo, förstås inte, för att han inte är som de där bebisarna. Men det hade vart skönt att slippa tänka på att man är sist med allt det där i hela gruppen. Vara glad över Leo precis som han är!

Var ju inte längesen han inte ens kunde ta emot sig själv när han skulle från sittande till liggande läge, eller sen han började åla! Om han är motiverad så kan han åla jättefort!

Tänder - vad spelar det för roll egentligen? Han är inte direkt hämmad när det gäller mat - tvärtom!

Tror att han är mer inne på lyssna-titta-tänka-spåret. Han älskar att bli läst för, och han gillar sång. Han pratar som en tok (säger ju förstås inga riktiga ord, borsett från mamma och "wa-wa" (pappa?), men det har han ju hållit på med ett bra tag). Han har nyss börjat gurgla riktigt långt ner i halsen, sådär man gör om man har massa slem i halsen. Inte så mysigt!

Han har alltid gillat stående läge och har sedan länge kunnat gå med hjälp av oss, men om han får en gå-vagn framför sig förstår han inte riktigt hur han ska göra.

Och så kommer han ju förstås när man ropar på honom. =)

Visar även tydligt att han vet vad "nej" betyder, men att han skiter fullständigt i det. Om jag ser honom pilla på ett eluttag t ex, så säger jag "nej!", och då tar han bort handen - men en sekund senare ska han dit och pilla igen!

Nä, nu ska jag snart iväg till skolan, och sedan ska jag på kalas, tjoho!

Den här veckan så har Leo tagit säkert sammanlagt sex-sju riktiga krypsteg! Han försöker verkligen men halkar fortfarande oftast ner på mage. Vi skulle haft ett riktigt tufft, oslipat trägolv så hade han nog inte tyckt att ålande var lika roligt längre, haha.

Han vill hemskt gärna gå och stå, men då behöver han ju hjälp. Om han ska stå vid sängen släpper han oftast med ena handen och halkar ner på golvet - inte skönt för huvudet. Ska införskaffa en gåvagn snart och se om vi kan lära honom att använda BÅDA händerna. Men jag vet inte om vi borde vänta tills han kan dra sig upp till stående, samt sätta sig upp själv...?

Nu i veckan har det varit Små Steg (öppna förskolan), vilket var roligt första gången och andra gången var väl sådär kul. Han hade ju sovit lite sämre på natten också, det bidrog nog. Jenny & Madicken var så snälla och följde med också!

Sedan var det babysim i onsdags, fast utan instruktör. Leo fick tydligen smeknamnet Delfinen. Han älskar vatten, den lille plutten!

Idag hittade vi även en bebisgunga på en lekplats i byn! Dvs en som är specialutformad för bebisar, riktigt bra konstruktion. Men jösses! Hade ingen aning om hur Leo skulle ta det. Han har ju gungat i småbarngungor förut, men halkat omkring mest och inte tyckt att det vart så spännande. Men nu, när vi försökte ta upp honom ur gungan, så storgrät han! Han ville verkligen inte lämna gungan! Var tydligen det bästa och roligaste han varit med om, trots att han mest såg ut som en död sill när han gungade. Haha. Men vi var tvungna att gå hem, han hade bajsat, vi behövde handla och han skulle äta middag och sen sova. Så vi får gunga mer en annan dag. =D

Leo är så söt vid läggningsrutinen nu också... Så fort vi lyckats få på honom pyjamasen (som han lyckats tråckla sig ur natten som gick!?) så ser han på böckerna vid sängbordet och börjar fnittra. Och när vi sätter oss tillrätta i sängen så tittar han förväntansfullt på dem och skrattar. När man tar fram dem och håller dem framför honom så hoppar han och skrattar av förväntning. Men sekunden man börjar läsa, då blir han till en orm och ska åla runt i hela sängen istället! Haha.

Livet med Leo är helt okej just nu faktiskt, bortsett från viss matvägran (om det inte är frukt eller smörgås) och blöjbytevägran.. =)

Idag har jag och Leo först varit och hälsat på min syster Emma med barn. Leo var lite kinkig under besöket men höll sig ändå hyfsat i skinnet. Åla var det dock inte tal om, utan han ville sitta och vara nära. Han fick pepparkaka också. Hunden satte en chokladkaka i halsen som min syster grävde upp.

Sedan var jag och hälsade på Jenny och Madicken. Då var Leo faktiskt på bättre humör och kunde till och med åla runt lite. Madicken var lite svårflörtad till en början men gav faktiskt med sig till slut, haha. Det var trevligt! Synd (eller tur för dem?) att de inte bor närmare, då hade vi säkert hälsat på hela tiden =D

Vi pratade lite om att skaffa fler barn och så. Jenny hade ingen bra förlossning alls, utan fick nog men för större delen av livet. Det är inte så att hon inte vill ha fler barn, men hon vill inte föda. Jag hoppas att surrogatmammor blir lagligt i Sverige! Eller att vi på något vis kan hjälpas åt att få bort den negativa känslan, för min förlossning var ju väldigt positiv. Vi får väl se hur tiden lider! Leo får inget syskon förrän han är minst tre iallafall, då borde han ju kunna roa sig själv hjälpligt.

Här hemma har Leo varit gosig och glad, och har till och med kunnat åla BORT ifrån mig. Han ålade ut från sitt rum ut i köket och gömde sig bakom köksskåpet och lekte titt ut. Det var roligt ända till han slog i huvudet i skåpskanten. Han har slagit sig ganska mycket på sistone, men det är ju så när man ska utforska. Upptäckte att han blödde mellan fingrarna när jag skulle göra honom iordning för natten också.

Imorgon ska jag hälsa på på jobbet! Har bakat allra bästa lyx-browniesen, det förtjänar de! Underbara arbetskamrater. Ska köpa present till min syster Hanna som fyller år nästa vecka också. Börjar skolan på måndag. Hade hellre jobbat.

Toodles!

(Ingen som vill flytta in i vår trea den 1 oktober...?)