Senaste inläggen

Av Sara - 3 januari 2013 08:32

Nicke Nyfiken på sjukhus

Nicke Nyfiken på sjukhus, Margret & Harey

Betyg: 4/5

 


Ända sedan min 3-åring fick den här boken i julklapp så har vi läst den varje kväll. Det som talar emot boken är dess längd; 48 sidor (särskilt då som min 3-åring absolut ska läsa fler än en bok på kvällen). Texten är på sina håll lite ålderdomlig och ganska lång, men det går ju att förenkla (det är t ex inte så ofta en 3-åring har hör talas om en grammofonspelare) när man läser. 

Grundhandlingen är dock spännande och lätt att förstå - Nicke sväljer en pusselbit och är tvungen att opereras, och på sjukhuset finns många barn. Så har du ett barn som har tålamod så är detta en vinnare!

Av Sara - 3 januari 2013 08:22

1Q84 : första boken - april-juni IQ84 - första boken, Haruki Murakami

Betyg: 3/5


Det var ett tag sedan jag läste något av Murakami, sist var det Norwegian Wood (som jag ärligt talat inte kommer ihåg) och den här boken har stått i bokhyllan ett tag.


Kortfattat handlar den om lönnmördaren Aomame och förattaren Toru. Aomame märker att verkligheten omkring henne förändras medan Toru verkar falla för den 17-åriga Eri, vars roman han har fått i uppgift att redigera till läsbart skick.


Boken är full av upprepningar och hade lätt kunnat kapas ner med säkert 50 sidor (till endast 400 sidor). Personpoträtten blir lätt tjatiga pga dessa upprepningar. Berättelsen förs visserligen hela tiden framåt, men den är något seg. De ställen som är spännande går fort förbi och handlingen kan lätt komprimeras. När boken är slut så finner jag mig ändock besöka Adlibris för att beställa nästa bok i serien. Hoppas den är bättre!

Av Sara - 30 oktober 2011 10:32

Nu är jag ute i god tid igen, men det har förekommit frågor kring vad Leo önskar sig till sin födelsedag och till jul. Så denna lista är till dem det berör, och jag kommer väl lägga ut den igen i början av december.


Duplolego

Kläder i strl 98

Presentkort Lindex, Åhléns, Kappahl, Adlibris

Sängkläder (normalstort påslakan och örngott, gärna 160x70 lakan)

BRIO-tåg/banor

Böcker

     Jösta och Johan, av Anette Skåhlberg

     Mamma i trotsåldern, av Annika Hjerpe

     Castor bakar, av Lars Klinting

     Tänk om, av Lena Sjöberg

     Kalle som Lucia, av Anette Skåhlberg

     Älskade sagor, av H C Andersen

     Tillbaka till Sjumilaskogen, av David Benedictus

     Alice i Underlandet, av Martin Harris

     Kattungen Katti, av Katryn Jackson

     Stora boken om Mumin, av Tove Jansson

     Bröderna Grimms sagovärld, av Magda Korotynska

Badrock

Badleksaker

Pussel

Saker från filmen "Bilar" (ej filmen dock, men t ex Lego, figurer, inredning etc)


Vad gäller Sam så kommer han ha strl 62/68 i kläder. Det vore jättebra med inredningssaker till honom, t ex lampor, mattor osv. Vi har i princip ingenting till hans egna rum sen när han väl ska flytta dit.


Finns säkert fler saker som Leo gillar som jag inte kan komma på just nu. Men han är ganska kreativ av sig och duktig på att bygga  och pyssla med små saker.

Av Sara - 25 oktober 2011 09:22

Måndagen den 17 oktober, runt halv sex på kvällen, började jag känna att det kanske var något på gång. Hade värkar med ungefär 10 minuters mellanrum, som inte ville sluta. Jag hade ju haft sådana sammandragningar i ett par nätter, men inget på dagen förut. Så när värkarna började komma lite tätare och hålla i sig lite längre, så ringde vi till mamma eftersom ingen annan kunde passa Leo.


Vi åkte in till förlossningen runt åttadraget. När vi kom in var jag hur trött som helst, eftersom jag  ju haft lunginflammation i två veckor och knappt sovit någonting. Värkarbetet blev inte mycket intensivare eftersom jag mest ville vila. Efter ett par timmar så tröttnade jag dock på att inget hände, så då började jag byta ställning och till och med gå runt med gåstol i rummet. DÅ kändes det att jag levde! Vilken skillnad i intensitet när man står upp än mot när man ligger ner. Helt skilda saker. Inte skönt direkt.


Jag använde TENS hela tiden, från det att vi åkte in till det att krystarbetet började. Fungerade väl okej ibland, men fungerade nog mest distraherande. Det ständiga pulserandet var inte skönt det heller…

När jag till sist var öppen 5 cm så frågade jag efter lustgas. Jag tyckte nog inte att det hjälpte jättemycket, utan det smakade mest pyton. Det var också en distraktion. Jag fick högre dosering ett tag, men då mådde jag bara illa.


Emellan värkarna var jag precis som vanligt och kunde småprata med barnmorskan. De som var hos oss hette Sandra och Marie. Sandra var student. Roligt att kunna hjälpa till med studierna!


Per-Johan var också trött, eftersom Leo hade vaknat kl 4 på morgonen, så han låg faktiskt på en annan säng i rummet ganska många timmar. Både han och jag kände oss nog ganska missmodiga när klockan passerade midnatt…

Han vaknade till liv strax efter vattnet gått – då visste jag att det skulle bli mer intensivt. Det var under en värk som vattnet gick, det kändes som en enorm ballong som exploderade. Skitmysko känsla, förra gången sipprade ju vattnet ut.


Jag blev undersökt igen och var öppen 8 cm. Plötsligt kände jag att jag verkligen behövde gå på toaletten, men då blev det fart i personalen och det kändes som att hela rummet var fullt med folk. Då var det tydligen snart dags för krystningen! Herrejösses vad intensiv den fasen var, jag kunde knappt pausa för att andas. Fick lite panik till och med, kroppen ville ha ut honom på en gång. När en krystvärk kom så gick det liksom inte att få det att sluta om jag inte ansträngde mig. Det tog bara 22 minuter av krystvärkar, och sedan var han ute! Han skrek i princip på en gång, riktigt ordentligt. Kändes helt underbart att höra! Jag hade gråten i hela kroppen i slutet, men grät inte. Försökte gråta, men gick bara inte. Jag var så lättad över att höra de där skriken. Det var oerhört mysigt att få upp honom på magen.


Den stora skillnaden mot Leo var att jag nu inte alls var lika väck i huvudet, utan mer med i situationen. Han ville amma ganska snart också, vilket också kändes bra. Jag behövde inte sys eller något, och jag var riktigt pigg efteråt. Kunde hoppa ur sängen ganska snart. Hade inga problem med att gå på toaletten, och jag orkade duscha utan någon större ansträngning.


Fattar inte vart de där krafterna kom ifrån i slutet, och hur jag kunde vara så pigg. Jag hade ju också väckts utav Leo på morgonen innan.


Men jag är oerhört stolt över mig själv, att jag klarade mig igenom det här på det sättet jag ville. Fick massor av peppning från personalen, och från Per-Johan också tror jag. Jag åt en hel del medan jag fortfarande kunde, och gick på toaletten en gång i timmen fram till klockan ett eller två. Så jag är nöjd. Men aj, vad ont det gjorde.

Av Sara - 9 oktober 2011 08:58

Var inte bara obefogat gnäll från min sida då, utan det var faktiskt lunginflammation. Och än är det inte något bättre. Ska ge penicillinet tills imorgon på sig att fungera, sedan får jag ringa in igen. Sover nästan ingenting pga hostan och det tär på psyket. Särskilt som jag går in i v 39 imorgon och gärna vill ha sovit innan förlossningen börjar....!
Penicillinet jag tar ska helst tas 1 timme efter mat eller 2 timmar innan mat - visst måste man tolka det som att man inte ska äta på 2 timmar efter man tagit pillret? Och med tanke på mitt tillstånd så fixar jag inte detta. Jag klarar 1 timme utan mat, men sen börjar magen kurra.

Allting smakar konstigt just nu, och pga inflammationen så hostar jag medans jag äter och det blir bara konstigt alltihop..... Guuuud vad jag vill bli frisk NU!


Hej.

Av Sara - 5 oktober 2011 10:03

Jag har hostat så mycket att jag har ont i både hals och bröstkorg. Orkar inte ens ta i och snyta mig. Tycker fruktansvärt synd om mig själv nu. Orkar inte vara sjuk och höggravid. Så fort jag lägger mig ner så blir hostan värre, så den positionen funkar inte. Har fått halvsitta/halvligga i natt och på så sätt fått ett par kvartar sömn, vilket nog kan ha blivit en 2-3 timmar ändå. Går lite som i en dimma nu, blev ju sjuk i söndags. Är det onsdag idag?


Finns så mycket jag borde göra här hemma men jag orkar bara inte. Och eftersom den här graviditeten helt har ändrat sig från förra, så kan jag nu heller inte äta mer än pyttepyttesmå portioner av allting. Jag har noll aptit men blir hungrig fort. Halsbrännan är så jobbig att jag numera äter Novaluziden som godis. Och jag behöver gå på toaletten ungefär en gång i timmen.

Såhär var det INTE förra gången. Förra gången var en dröm. Så nu lider jag med alla som mått piss.


Leo är också sjuk. Och vi har ett sovdilemma; antingen sover han på dagen och är pigg och glad men omöjlig att lägga och går upp 5:30, eller så sover han inte på dagen och är lättare att lägga och sover till omkring 7 men har istället ganska lynnigt humör och trött uppsyn halva dagen. Vad sjutton är lösningen!? Får han sova mindre än 1 timme så kvittar det, då är det som att han inte sovit alls (på humöret).


Jag måste duscha. Jag hade såna fruktansvärda svettningar igår natt att jag blev tvungen att byta lakan mitt i natten och har inte orkat duscha. När jag har feber så fryser jag men är yr, och utan feber så svettas jag ihjäl pga graviditeten.


Var hos min barnmorska i måndags. Har hittills gått upp 15.4 kg. Känns skönt att jag inte slutar på +20 kg, men min slutvikt kommer ju fortfarande att vara högre än sist. Men skitsamma, jag ska börja träna sen.. =)

Mitt SF-mått låg på 34, så min mage följer normalkurvan (mitten) den här gången. Bra blodtryck och bra blodvärde sist vi mätte. Bebisen ligger fortfarande mycket högt, huvudet är fritt och rörligt men åtminstone åt rätt håll. Två barnmorskor fick känna på min mage bara för att ta reda på vart sjutton rumpan var, för huvudet kunde de inte hitta.... Och det visade sig att det jag trott var bebisen som sträckt på sig har varit sammandragningar. Jag trodde att sammandragningar skulle kännas i hela magen, men tydligen kan de bli lite lokalt också. Sådär har det ju hållt på bra länge. Mycket oftare nu när jag hostar som en galning också. Det lär ju hjälpa förberedelserna på traven!


Så, nu har jag nog fått ur mig allt det negativa... Beställde en massa roliga saker till bebisen igår som nog hinner dyka upp innan veckan är slut! Bl a en bärsjal, ska bli supermysigt!


Toodles.

Av Sara - 26 september 2011 12:51

Vet inte om jag är klantigare för att jag är gravid eller om det är någon trend? Ramlade in i TV-bänken igår, jag började snubbla redan vid soffbordet men kunde inte hejda mig själv så det var bara att krascha rakt in i hörnet. Efter ett par timmar åkte jag in till förlossningen bara för att kolla att allt var bra med bebisen - vilket jag också förmodade, man har ju hört hur skyddat den ska ligga och hade den fått en smäll så var det rumpan som tog det.

Kom dit ca 10:30, och när klockan var 12:15 så hade de lyssnat på CTG i evigheter och så kom en läkare för att kolla med UL också. Men allt såg ut som det skulle, så det var ju skönt!


Idag är lillen precis som vanligt i magen, han vägrar inse att det inte finns så gott om utrymme... Jag börjar bli grymt otålig nu, det är bara fyra veckor kvar men jag vill ha det överstökat NU! Minns inte att jag var såhär otålig sist... Jobbar veckan ut, sen är jag leeeedig! Ska bli så skönt att kunna vila dagtid utan Leo (han blir ju 20-timmarsbarn), försöka äta lite bättre lunch. Blir till att packa BB-väskan i helgen också, då är det 3 veckor kvar. Tror jag packade väskan 3 veckor innan sist också.


Och sen när jag är ledig kommer jag förmodligen terrorisera de vänner jag inte haft så gott om tid att träffa innan!


Leo har gått upp 5-5:30 nu snart i 2 veckor, och jag/vi börjar ledsna lite på det. Om han får sova 1 eller 2 timmar på dagen spelar ingen roll, han går upp lika tidigt ändå. Och om han sover mer än 2 timmar kan han inte somna på kvällen. Så vi har ju ett dilemma nu, ska man försöka lägga senare eller ta bort sömnen helt? Han är ju trött på dagen, så det kommer bli tufft att ta bort sömnen helt, men jag hatar att gå upp före kl 6. Och vid de tillfällen han somnat senare så har han ändå inte gått upp senare. Gah. Skönt att det kommer en liten snart som vänder upp och ner på dygnet ännu mera!

Av Sara - 22 september 2011 14:29

Jag hörde någonstans att man drömmer mycket mardrömmar om man har lågt blodsocker, och jag ansträngde mig inte direkt igår kväll för att förhindra detta. Åt en tallrik med corn flakes vid sju-tiden och så var det bra sen...


Och detta straffade sig förstås i natt. Första drömmen handlade om hur hela jorden skulle utrotas i princip. Eftersom vi hade förstört planeten skulle den dammsugas rent. En enorm virvelvind tog hand om detta och skickade allting ut i rymden. Jag tror jag hann tänka något i stil med att ja, vi kanske förtjänar detta, och snart är mitt liv slut. Jaha.


Nästa dröm kom direkt efter, då jag tittade ut genom fönstret på övervåningen och såg en stor jäkla T-rex gå förbi. Duckade undan fort som fasen och började fundera på vart vi skulle gömma oss. Kom fram till att vi skulle gömma oss i garderoben. Jag är inte alls främmande för dessa T-rex-drömmar, jag har haft dem i många år och de är alltid ute efter mig...


Tredje drömmen handlade om att vi hade upptäckt radioaktivt plutonium i vår källare, som dessutom skulle explodera när som helst. Hela min familj var hemma hos oss, och vi kunde inte enas om vad vi skulle göra. Jag tyckte att vi skulle dra fort som satan, så långt bort det bara gick. Undrade i mitt innersta om vi verkligen skulle hinna på behörigt avstånd innan det small av. Men eftersom alla var som yra höns kom vi ingenstans direkt. Min syrra tog ut min sons barnstol och satte dit sin egen. Mamma tog Renaulten och skulle köra iväg men då ramlade hjulet isär.


Hm... Får se till att äta mer ikväll.

Presentation


Bor tillsammans med sambo och två barn (1 och 3 år) i sömnig byhåla. Jobbar som redovisningsekonom och drömmer om både nybyggnation och långresor.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards