Snart är det dags för den där 18-månaderskollen. Läste någonstans om sådant de förväntas kunna i den åldern.. De "ska" bland annat kunna:

- Stapla klossar, 2-3 st (check)

- Kunna ca 8 ord (å nej)

- Peka ut ett par kroppsdelar (öga, näsa, mun, tänder, öra, huvud, hår, mage, fot, tår, fingrar - check!)

- Hämta saker vid förfrågan (check)

- Kunna hitta saker som göms framför ögonen (check)

Så det känns ganska ok ändå. Det där med språket är ju inte så viktigt, så länge han hänger med. Han är så söt när han ska lägga sig och säga god natt till allt, då går han och vinkar till det mesta.

Vi ramlade i källartrappen i förrgår, jag och Leo. Som tur var så var vi nästan nere, min höft tog mest stryk och Leo slog sig lite i huvudet men blev nog mest rädd. Har ett fint blåmärke nu, gjorde ganska ont att sitta igår.

Den här veckan har varit överjävlig med allergin, det kliar så hemskt i ögonen trots att jag tar piller. Ska köpa mig ögondroppar imorgon och kanske nässpray, vilket ju ska vara lite skonsammare mot gravididiteten än pillrena är.

Men det är ju åtminstone väldigt fint ute! Grönt och vackert. Jag klippte av tulpanerna och lät dem slå ut här inne, de är fantastiskt fina. Inte alls sådär skabbiga som köpetulpaner brukar vara. De ramlar inte ihop en dag efter blomning utan står där, praktfulla och vackra. De små påskliljorna i rabatten börjar vissna bort, men då dyker det upp pingstliljor bland vitsipporna.

Mina egna rabatter är det inte mycket med än... Tomaterna har fått fula fläckar och verkar inte trivas bra vid söderväggen. Som tur är har jag flera kvar här inne i såjord, som jag kan så ut lite senare. Kanske sår om dem i en kruka, det har ju fungerat förut. Jordgubbar har jag också planterat, så det kommer vi nog ha mogna inom en månad.

Vi köpte en gräsklippare, så gräset har blivit klippt. Dock är det en batteridriven sådan, och eftersom vi inte har så gott med pengar köpte vi den billigaste. Batteriet räcker 30 minuter innan det måste laddas i 90... Vi ska köpa ett extrabatteri så fort vi får råd... Behövs ju till vår stora gräsmatta.

Leo har varit extremt kinkig kring läggdags på sistone. Han tar jättelång tid på sig att somna och vaknar sedan runt 5:30 för dagen. Blir jättekinkig innan lunch och sedan på kvällen igen, trots att han sover kring 2 timmar på dagen. Suuuck. Märkte att det förmodligen är två tänder på G där uppe nu. Kan ju vara fint om de gör sällskap till de tre fina han redan har...

Är gravid i vecka 19 och mår helt okej. Är väl inga större krämpor jag känner av åtminstone, bortsett från trötthet och sånt... Ska på ultraljud på torsdag. Jag är skithungrig, jag måste äta nu.

Nu när jag har trädgård och är äldre än 15 år, så inser jag att det kan vara kul att pyssla i den. Egentligen började det med att jag var less på de fula rabatterna och bestämde mig för att gräva nya. Inte så svårt tänkte jag. Det var ju fan skitjobbigt. När jag väl hade grävt ett par plättar tänkte jag göra något fint mitt ute på gräsmattan - men nähä, mossmattan var det ju. Tog hundra år att få upp en liten fyrkant med mossa. Jag sket i det.

Men jag fick sått lite frön och lökar och satt ner två plantor iallafall. Sen kommer de säkert dö pga blåsten här ute på slätten, eller för att hararna äter upp dem (eller sniglarna?). Eller så är jorden inte tillräckligt dränerad för de kräsna asen.

Men nu i helgen har jag rensat de befintliga rabatterna, klippt bort allt som var visset. Trodde att det bara skulle vara och slänga allt som var visset men det hade kommit upp nya knoppar längst ner så det var ju roligt! Rensade bort en massa brännässlor också. Inte så roligt om Leo pillar på dem.

Pollensäsongen har visst dragit igång för min del idag. Har nyst massor, är helt död i huvudet. Och som gravid får man ju inte ta vanliga allergitabletter, utan det ska konsulteras med läkare först.. Och så får man ett skitrecept sen.

Kvar att göra idag är att stryka färdigt de jäkla kläderna och vattna tomatplantorna. Hade behövt skriva på examensarbetet men jag orkar ärligt talat inte. Och jag skulle behövt så lite frön. Riva tapeter. Vi ska byta sovrum har jag kommit fram till.

Jag har inte läst klart boken än, men jag har inte långt kvar.

Det har varit en fantastisk bok hittills - dock så får jag sådan grym döds- och livsångest när jag läser den att jag har svårt att läsa vidare ibland. Dödsångest är ju inte så svårt att förklara, men livsångest - ångest över tanken att det aldrig tar slut, att det inte finns en ände - är ny för mig. Så jag försöker tänka på annat när de tankarna kommer, även om det är skitsvårt. Det är verkligen ångest.

Hursomhelst... Något som jag tagit till mig är att meningen med livet är komplexitet. Att universum strävar efter detta. I början fanns det få, stora, klumpiga byggblock - och nu finns det pyttesmå sådana som sätter ihop komplexa varelser. Om man vill veta hur man skiljer på gott och ont, så ställer man sig frågan "hur skulle det vara om alla gjorde så?", och om detta hjälper eller stjälper målet med större komplexitet. Egentligen behöver man nog inte tänka på det sista, utan det räcker att fundera på hur världen skulle se ut om alla gjorde det.

Boken har i övrigt varit bra, med starka personporträtt och miljöbeskrivningar. Det märks vilken enorm research som har gjorts med tanke på all den kultur som sprängts in på dessa dryga 1000 sidor. Man lär sig oerhört mycket genom att läsa den. Det är bra att personer ofta nämns med både för- och efternamn, då är det mycket enklare att skilja dem åt och komma ihåg dem. Nu på slutet börjar det bli lite för många namn att hålla reda på och för många platser att ha i huvudet, men det gör inget.

Jag rekommenderar varmt den här boken, det är en upplevelse utöver det vanliga.

Går på 8:an på lördagkvällar. För er som inte sett det så går det ut på att folk kommer till "the den" och ber efter pengar från fem olika framgångsrika miljonärer.

Jag älskar idén, de som kommer dit är oftast innovativa och man får se många roliga uppfinningar. Det jag HATAR är programupplägget. Utav någon anledning så finns det en programledare, som flikar in med superonödiga kommentarer då och då. Han är dessutom sjukt skelögd och ska alltid filmas intill en vägg eller nåt. Kameramännen fokuserar emellanåt på diverse väggar, trappräcken och andra små inredningsdetaljer. Jag fattar inte hur de tänker. Själva grejen med programmet är ju entreprenörerna som ska få en investering. Varför slösa massor av tid med att filma väggarna, en skelögd programledare och fruktansvärt irriterande kommentarer? Frasen "will she get the investment she badly needs" överanvänds. En röst (förmodligen programledaren) sammanfattar under tiden, och återberättar det som vi alldeles precis har sett. Och så säger han "now, duncan bannatyne is ready to declare his point of view" eller nåt annat korkat. Som om man inte skulle märka att han pratade när  han väl började göra det.

Så jag ska tyvärr sluta titta på det, för alla de där grejerna stör mig. Jättetråkigt, för de där små bitarna emellan var jätteintressanta.

Nu ska jag titta på Sveriges mästerkock.

Trots att snön vräkte ner igår så var jag fast övertygad om att det inte skulle bli kvar - tofsviporna ljuger aldrig! Och nu finns det inte en snöflinga att skåda. Det är förvisso inte så varmt ute, men solen skiner och det blåser inte ens. En blåmes bråkar med en talgoxe precis utanför i busken och en hare brukar hoppa omkring och nosa efter mat. Jag har beställt fröer så jag kan göra en fin rabatt - åh, härliga vår!!

Vi var ute till Torp igår, och jag köpte en kruka med jord och salladsfrön och ett litet växthus med jord och tomatfrön. Har alla förutsättningar i världen att lyckas nu när jag har ALLA väderstreck att använda!

Min förkylning börjar släppa och vissa smaker har återvänt. Ett tag var salt det enda jag kunde känna, men idag åt jag apelsinchoklad och det var smarrigt. Leo är fortfarande sjuk men han blir nog bättre snart han med. Han är på gott humör åtminstone, min fina lilla kille!

Magen min växer inte jättemycket, men så fort jag slutat må illa så kommer den nog ta fart. Idag har jag faktiskt inte mått lika illa som resten av mars. Är i v 14 nu enligt barnmorskan.

Sol i sinnet!

Tydligen så räckte det inte med vinterkräksjukan, utan jag var tvungen att bli rejält förkyld också. Så jag missade redovisningen förra veckan och tentaveckan är jag grymt seg. Hurra hurra. Näsan bara rinner och huvudet känns som gröt. Fick till och med ett paket näsdukar av tentavakten idag för att jag snorade så. Jag hade redan ett paket på bänken och jag skulle ändå precis gå...

Jag är nu gravid i v 13 (enligt bm), men är förmodligen egentligen bara i v 12 pga en lång menscykel (49 dagar tog det innan mensen kom efter pillerstoppet).

Jag har mått illa i drygt en månad och varit trött som en klubbad säl - vilket nu beror på förkylningen förstås. På grund av illamåendet och vinterkräksjukan så har jag sammanlagt gått ner 1 kg hittills. Blev lite orolig och googlade lite, men det visade sig att det är ganska normalt om man mår illa. Jag hoppas jag börjar må som vanligt snart igen så att vågen pekar uppåt.

Men bebisen tar väl det den behöver hoppas jag, så jag antar att jag egentligen har gått ner i vikt samtidigt som bebisen håller mig kvar på samma vikt. Eh, förstod ni vad jag menade där?

Berättade äntligen för chefen idag. Ville inte skriva något på nätet förrän jag hade berättat för henne eftersom jag inte ville att hon skulle få reda på det någon annanstans. Hon tog det med vemod och avkrävde mig en skriftlig garanti på att jag hade tänkt arbeta efteråt. För det har jag tänkt, jag vill inte vara hemma i 1,5 år. På min höjd har jag tänkt vara hemma 1-2 mån direkt efter förlossningen och sedan jobba 3-4 dagar/veckan efter det tills barnet börjar på dagis. Som mäklare kan man ju ta med jobbet hem till en viss del åtminstone. Så får vi se hur det går. Jobba vill jag!

Så idag försöker jag plugga till tentan på torsdag. Har inte pluggat nånting alls till den innan pga alla sjukdomar och illamåendet. Kommer nog inte gå så bra. Men skitsamma.

1 april börjar jag jobba som fastighetsmäklare. Då får ni komma till mig om ni vill sälja era hus! =)

Har inte haft någon ork/ lust att skriva här på sistone...

I helgen åkte vi på vinterkräksjuka för första gången i min och sambons vuxna liv. Jag låg och spydde hela söndagen medan sambon insjuknade ordentligt på söndag kväll och blev frisk först igår eftermiddag. Leo har tack och lov verkat klara sig, fast han har verkat lite dålig i magen och han har dessutom sovit uruselt de sista dagarna... Lägg till urusel aptit på allt förutom sånt som är sött...

På Leos utvecklingsfront vet jag inte om det händer särskilt mycket, han går ju bättre förstås och kan gå bra i sina stövlar nu också. Han gråter när man lämnar honom på dagis men är glad när han väl är där. Igår vinkade han så fint på barnen när han gick förbi utanför fönstrena när de satt vid matbordet =)

Han säger fortfarande inte så mycket riktiga ord även om munnen går i ett ibland. Han kan säga där och katt, men han gör sig väl förstådd med gester. Man märker att han förstår oerhört mycket! Han älskar att läsa och hade nog helst gjort det 12 timmar per dygn om vi hade orkat med...

Själv så börjar jag arbeta som fastighetsmäklare den 1 april i Trollhättan, vilket ska bli kul! Måste göra examensarbetet samtidigt så det kommer nog bli tufft...

Toodles!