Sedan jag var liten så minns jag att jag haft tankar kring döden, då var det i samband med drömmar om troll och hissar som fastnade och senare dinosaurier som ville åt mig. 

Jag undrar hur mycket andra funderar på döden och livet efter detta, universum och allting? Jag önskar att jag inte funderade alls, för det är ju inget som gör mig lycklig. (Jag märker att det här tangentbordet tappar bokstäver ibland och ber om överseende med detta då jag inte orkar stanna upp varje gång för kontroll).

Jag förstår att människor väljer att tro på en gud, för det innebär att det finns något där efter döden. Ett paradis eller ett nytt liv.

Jag såg lite på en film häromdagen där två cancersjuka besökte platser runtomkring i världen, där den ena undrade vad en snigel kan göra för att få ett bättre liv i livet efter detta. Och det finns ju en poäng i det, för hur sköter man sitt liv som snigel? Vad bestämmer huruvida du blir en snigel eller en skalbagge? 

Som tidigare kemi/biologistuderande så kände jag mig manad att tro att allting i livet är uppbyggt av atomer och att man på det viset pånyttföds. Jag kommer inte längre att finnas som människa, utan kommer att bli del av många saker. Och så måste det ju förstås vara. Det är fullständit logiskt. 

Men man funderar på om det finns något som heter själ, och vad består själen av? Bryts den också ner, eller är det som i boken Caipirinha med döden, att själar buteljeras och fördelas ut? Att det bara finns en begränsad mängd? Men vad innebär det egentligen för en befolkning som bara växer och växer... 

Då funderar man ju på om man inte skulle kunna leva för evigt, bara man kommer på hur dessa telomerer i DNAt bryts ner och om man kan förhindra det (och andra saker som ålderssjukdomar). Vill man leva för evigt? Eller längre? Varför? Vad är det man ska hinna med som man egentligen inte hinner inom sin livstid? Hur ska man kunna leva för evigt, utan någon ände? Kommer man då vilja uppnå någonting?

Jag vill förstås inte dö. Jag slås av detta när jag ser filmer eller läser böcker som på något sätt handlar om döden. Då försöker jag säga till mig själv att tänka på något annat, men det är inte alltid lätt. För om jag ska dö så innebär det att alla jag älskar också ska dö, och det är också en väldigt jobbig tanke.

Jag har perioder i livet då dessa tankar kommer ofta och försänker mig i ångest och panik, då jag överväger att gå till en psykiater som får mig att inse att alla ska dö någon gång och att jag ska sluta fundera på det så mycket. I dagsläget kan jag hantera det, men den logiska delen av mig kämpar med att få mig att förstå hur det ligger till. Vad händer efter döden? Man somnar, och sen var det bra med den saken. Då finns man inte mera sen. Man är väl förhoppningsvis så trött och sliten att man bara vill sova. Ungefär som den döda armén i Sagan om ringen. 

Så, nu har jag väl vecklat in mig tillräckligt för ikväll. Toodles.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under natten hade jag tre drömmar som jag minns. En dröm handlade om hur besviken och ledsen jag kände mig över att aldrig få vara gravid igen. Förmodligen beror den här drömmen på att gravida Marie hälsade på igår och att vi pratade om att jag ...

Ännu en helg är förbi. Förra helgen byggde far och sambon upp en halvvägg i vardagsrummet, och det var kanske tänkt att det på något sätt skulle bli färdigt den här helgen. Så blev det inte. Det får målas i veckan som kommer. Men min käre far fixad...

Innan vi fick första barnet tror jag att vi faktiskt var mentalt inställda på att vara fast i hemmet 24/7. Efter att vi flyttat hem ifrån Göteborg så fanns det ju liksom ändå ingenting att göra på kvällar och helger om man inte ville åka långt. Så de...

Visst måste det skilja väldigt mycket människor emellan, vad man vill ha ut av livet? Och det har ju förändrats allt eftersom. Jag kan inte tänka mig att grottmänniskorna hade några större förhoppningar i livet, att överleva var väl nog. För hun...

Nu när jag åter hittat till bloggen så får jag väl skriva av mig lite förmodar jag... På Christer idag på P3 så var det läsprofilen. Sambon tyckte att jag skulle ringa in, men det hade jag inget för. Jag förmodade att de som skulle intervjuas en...