Min kära syster sa häromdagen att hon saknade min blogg, och jag kanske har saknat att skriva. Vår dator har dessutom varit sönder i ca 2 månader, och efter Sam kom så har man inte haft så mycket tid eller ork till att skriva. 

I vårt fina kök så valde vi att installera ekskivor istället för laminat, eftersom jag tycker att träskivor är jättefina. Och så köpte jag en olja som han i affären sa var fantastisk, att det inte skulle kunna bli några fläckar what so ever på skivorna. Men det sket sig på en gång. Jag kanske sandpapprade för dåligt. Varje gång det blir en fläck blir sambon helt galen på mig. Egentligen försämras ju inte funktionen på skivorna, och vi står inte och glor på skivorna dagarna i ända. När vi någon gång ska sälja så måste vi väl ändå slipa om och greja, så kanske man lyckas få bort de där fläckarna.

Vi var och tittade på ett hus innan vi köpte det här, och de bänkarna såg helt förstörda ut. Vi får se hur länge vi orkar vara försiktiga, för vi har ju faktiskt bara bott här sedan i september....

Jag började läsa Sagan om Ringen för någon vecka sedan, efter vi sett hela trilogin på DVD. Det var över tio år sedna jag läste Sagan om Ringen, och jag minns att jag älskade böckerna då. Nu, efter att ha sett filmerna så många gånger, finner jag mig lätt irriterad när jag läser boken. Dels använder de orden "mej" och "dej" och "dom", men sedan händer saker inte alls i den ordningen som är i första filmen. Citat kastas om, år förkortas. Och det är väl inte så konstigt kanske, man kan inte få med exakt allting i en film. Men jag kan inte minnas att jag var så kritisk sist. Brukar sällan tycka att en film är bättre än en bok. Men men, jag har inte kommit så långt än så jag kanske hinner ändra mig.

Får skriva mer en annan dag, besök är på ingång!

Nicke Nyfiken på sjukhus, Margret & Harey

Betyg: 4/5

Ända sedan min 3-åring fick den här boken i julklapp så har vi läst den varje kväll. Det som talar emot boken är dess längd; 48 sidor (särskilt då som min 3-åring absolut ska läsa fler än en bok på kvällen). Texten är på sina håll lite ålderdomlig och ganska lång, men det går ju att förenkla (det är t ex inte så ofta en 3-åring har hör talas om en grammofonspelare) när man läser. 

Grundhandlingen är dock spännande och lätt att förstå - Nicke sväljer en pusselbit och är tvungen att opereras, och på sjukhuset finns många barn. Så har du ett barn som har tålamod så är detta en vinnare!

 IQ84 - första boken, Haruki Murakami

Betyg: 3/5

Det var ett tag sedan jag läste något av Murakami, sist var det Norwegian Wood (som jag ärligt talat inte kommer ihåg) och den här boken har stått i bokhyllan ett tag.

Kortfattat handlar den om lönnmördaren Aomame och förattaren Toru. Aomame märker att verkligheten omkring henne förändras medan Toru verkar falla för den 17-åriga Eri, vars roman han har fått i uppgift att redigera till läsbart skick.

Boken är full av upprepningar och hade lätt kunnat kapas ner med säkert 50 sidor (till endast 400 sidor). Personpoträtten blir lätt tjatiga pga dessa upprepningar. Berättelsen förs visserligen hela tiden framåt, men den är något seg. De ställen som är spännande går fort förbi och handlingen kan lätt komprimeras. När boken är slut så finner jag mig ändock besöka Adlibris för att beställa nästa bok i serien. Hoppas den är bättre!