Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sara - 28 augusti 2011 12:33

Får jag en stark känsla av att vilja skaffa en hund. En säljare (hussäljare) har en sån oerhört go vovve, som importerades från ett djurhem i Spanien. Hon är ganska gammal, men oerhört mysig och snäll. Men det är ju det, att skaffa en vovve är ett stort åtagande som jag inte känner mig redo för än. Räcker att man snart har två barn, vovven får komma senare - om den kommer. Men då lutar jag i vilket fall åt en mellanstor hund, helst en sådan som spanjorskan, annars en liten. Har ett par stycken som jag tycker är fina, helst ska det vara en lugn och sävlig hund.


Är mindre än 60 dagar kvar till beräknad förlossning, och ca 1 månad till föräldraledighet. Jag mår oftast bra, har foglossning lite ibland, ryggont om jag sitter ner många timmar i sträck (dvs på jobbet) och massiv halsbränna somliga dagar. Ska bli mysigt med en liten bebis, men jag har ingen aning om hur man ska klara av allting rent praktiskt när man har två små hemma. Men det ger sig väl =)


Är sensommar nu, så frukten har börjat falla i massor i trädgården. Tyvärr är jag allergisk mot äpplen och min sambo inte särskilt förtjust i dem, så det blir till att slänga en hel del eftersom vi inte bryr oss om att plocka upp dem på en gång. Gula plommon har vi också, men även det i såna mängder att mycket blir dåligt. Djuren blir väl glada åtminstone! Borde rensa jordgubbslandet från mögliga jordgubbar, brännässlor och maskrosor men ja... Får väl se när det blir.


Har en visning på en lägenhet i stan på torsdag och lördag, och torsdagens visning är redan fullbokad! Känns jättebra. Trist bara att annonsen kommer ut i tidningen på tisdag, då ingen egentligen har chans att boka in sig på torsdagen längre...


Vi försöker få Leo att sova i sin stora säng nu och har hållt på sedan förra fredagen tror jag. Vissa kvällar har det gått fort (under 30 min) medan andra kvällar har dragit ut på tiden (runt en timme). De två senaste kvällarna har varit långdragna. Konstigt nog så verkar han sova bättre/längre i stora sängen än i spjälsängen, och på morgonen ligger han och pratar lite för sig själv tills vi kommer in. I natt var första gången han faktiskt gick upp från sängen mitt i natten, men han måste drömt någon mardröm och det hade visst åskat också. Jag hoppas att han har vant sig ordentligt vid stora sängen inom en månad, så att vi kan ta spjälisen till bebisen istället.


Nä, nu ska jag passa på och vila lite medan Leo gör det. Hej på er!

Av Sara - 31 juli 2011 12:09

Ni som inte vill ha reda på vad det är for sort i min mage, får nog sluta läsa nu.


Jag hade fått för mig att det kanske kunde vara en flicka den här gången, så jag hade skickat efter lite rosa kläder (rea, var ju tvungen att passa på). Innerst inne hade jag dock en liten röst som hela tiden sa "pojke, pojke, pojke!".


Väl på Barnmorskegruppen i Göteborg (trevliga och professionella), så fick den där lilla rösten rätt - Leo ska få en lillebrorsa!


Jag tycker att det är jätteroligt att Leo ska få en bror, för jag antar att man kommer närmare varandra om man är av samma kön (åtminstone under uppväxten).


Det jag då kommer missa är att träffa en dotters pojkvänner (och kunna döma ut dem), att prata om killproblem, berätta om mens, köpa rosa kläder, klänningar och hårband, Barbies m m.

Jag undrar då egentligen hur samhället kommer att se ut om 200 år. Kommer man att kunna skilja på bebisflickor och bebispojkar? Eller kommer alla bebisar kunna ha rosa kläder och hårband? Kommer alla femåringar kunna leka med Barbies?

Självklart KAN alla barn detta redan nu, men den äldre generationen tycker att det är märkligt att köpa en docka till en son.


Sen inser jag att allt det jag missar, har jag redan själv upplevt med min mamma i min barndom, och då är det ju inte alls så att jag "missar" det. Jag får istället lära mina söner att respektera tjejer och att visa dem att allt inte är könsbundet. Jag tänker absolut köpa dockor till mina pojkar, bara för att stärka deras omhändertagande sida (ett husdjur i framtiden då antar jag). Jag tänker inte köpa kläder med dinosaurier eller robotar på, för jag tycker fortfarande att det är fult. Jag kommer inte köpa rosa kläder till skolan eftersom jag är rädd för att mina pojkar ska bli utstötta, men de får gärna ha på sig det på fritiden.

Fler killkläder blir ju faktiskt både rosa och lila, om man jämför med hur det såg ut för 10 år sedan bara.

Om mina söner senare vill ha Barbies får de det. Om de hellre vill ha robotar är det också okej. Mina söner ska få prova på ridsport, balett och fotboll.


Hur gör jag då om de vill ha på sig kjol till skolan? Jag vill så gärna att de ska kunna få uttrycka sig som de vill, men vill inte att de ska bli utsötta eller att fröken tänker att mina barn är tokiga och att de växer ifrån det.

TRÖTT på könsroller är jag.


Nä... Nu är det dags att göra i ordning efter förmiddagens fingerfärg-kaos ute på gräsmattan...

Av Sara - 15 juli 2011 12:13

Dagens ros

Går till Barnskobutiken.se, som på grund av DHL blev sena med sin skoleverans till mig. Skorna är nu på väg, och jag har fått både ursäkt och kompensation. Det är så man får kunder att komma tillbaka... =)


Dagens ris

Går fortfarande till LaRedoute, som inte förstår frågan "NÄR kommer lakanen till internet?". Svaret blev "alla varor finns inte på internet än, ring och boka dem". Det var ju inte det jag frågade efter...?

Av Sara - 14 juli 2011 19:50

Börjar min semestervecka med att bli sjuk, natten mellan söndagen och måndagen. Har ont i halsen och örat känns konstigt, kanske öroninflammation. Har inte särskilt ont, utan känns mest obehagligt. Kan ju vara någon annan infektion också förstås, inte konstigt nu när man är förkyld och gravid.


Har ledigt nästa vecka också, sen jobbar jag väl på tills jag kan ta någon dag här och där. Hittills så har vi varit iväg och badat - Leo ÄLSKADE det, la sig till och med under vattnet ett tag, åkt en sväng till Nolhaga i Alingsås (inte lika skoj tyckte Leo...) och så var vi till Havets hus i Lysekil igår. Första gången han fick åka båt, han verkade tycka att det var hur kul som helst! Väl på Havets hus sprang han i princip igenom hela stället, så det var ju väl värt pengarna....

Eftersom han inte är sådär superintresserad av djur så kommer vi vänta med Borås djurpark till nästa år åtminstone. Nu gillar han mest att titta på bilar och springa upp och ner för saker.


Leo har lärt sig klättra upp på soffbordet och även sitt lilla bord på sitt rum. Ganska farligt med lilla bordet, då det inte är särskilt stabilt.


Hans favoritord nu är brum-brum (bil), tut-tut (tåg, fast det är mer ett läte), titta, mmm (kossa och häst "muu"), aj (kan ibland betyda aj och ibland mjau), appa (tappat eller nappen) och ett morrande för hund. Han kan alltså inte så många riktiga ord, utan har mest läten för sig. Men det går ju framåt iallafall... Såg på Babycenters utvecklingsschema att han är väldigt tidig med andra saker, så det jämnar ju ut sig.


Kvar att göra denna långa semester är att ta bort döda grenar i träden, hälsa på mamma, bada mera, plocka blåbär, rensa stupröret, skrubba staket, göra något åt dörrarna som har enorma glipor, göra rent hela duschen, åka till Göteborg och se Harry Potter (imorgon!), rensa ogräs och helst bli frisk.


Tjoflöjt!

Av Sara - 8 juli 2011 13:12

Dagens ris:
- La Redoute, som skickar ut sin katalog utan att ha fört in allting på hemsidan. Jag har vid flertalet tillfällen försökt beställa lakan till spjälsängen, utan att lyckas (objekten saknas). Jag kan ringa och boka dem, säger kundtjänst. Alltid något, men varför skickar man ut en katalog utan att allt är klart för beställning?


Dagens ros:
- Adlibris, som (förmodligen) i gengäld för en sen leverans uppgraderade nästa leverans till A-post utan kostnad, och helt utan att ta någon credit för det. Tusen tack!

Av Sara - 29 juni 2011 14:32

Läste den här tråden på Familjeliv: http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m597...51/m59720573-3.html, som handlar om ett par föräldrar som hade tänkt skaffa sig en sladdis vid 50+. Trådstartaren tycker att det är egoistiskt och oschysst mot barnet i fråga.


Och jag håller med. Visst att man kan känna sig bebissugen, men man kanske får sätta det i relation till ens egna ålder? När barnet tar studenten är man redan 70 år. Om man har tur kanske man lever till man är 90. Barnet får alltså bara känna sina föräldrar i 40 år innan de går bort. Det tycker jag känns trist. Jag är för min egen del glad för att jag (förhoppningsvis) får ha mina föräldrar i livet i många, många år till. Och då har jag redan haft dem i 26.


(Min gravidhjärna hade räknat fel på antal år förut.  Självklart är det 40 år och inte 30 år mellan 50-90.)

Toodles!


(Är för övrigt gravid i v 24, har gått upp mycket i vikt, har åkt på uvi en gång till nu men mår bra annars, bortsett från värmeslag.)

Av Sara - 27 juni 2011 17:24

Känner mig rörig i huvudet.


Tittade på Solsidan igår där det åldernojjades en del. (Jag har fram tills nu vägrat att titta på Solsidan bara för att alla säger att det är så himla bra..)

Funderade lite på mig själv, säger jag saker som får mig verka gammal? Att jag går och lägger mig kl 21 oavsett om det är torsdag eller lördag hänger bara ihop med att Leo kan få för sig att gå upp kl 3 på natten. Ibland kan vi faktiskt vara uppe till 23... Tror att hela min personlighet gjorde mig till en pensionär redan vid 14 år.


Fick in någon lokal radiostation på väg till jobbet idag. Först spelades Hallelujah av någon jag inte hört förut (har ju hört en miljon versioner). Den är helt fantastisk. Hade nog kunnat börja lipa om jag inte behärskat mig. Efter det kom någon svensk ballad. Också himla fin. Sen kom det en dansbandslåt. Och jag bytte inte kanal. Herregud. Då kände jag mig gammal. Men jag är så fruktansvärt trött på den skit som spelas om och om och om igen på P3. De har högst 10 låtar som de kör på repeat ju!?


Känner mig lite gravid (hänger väl ihop med röran i huvudet). Jag är ju gravid, så det är väl inte så konstigt. Men humöret pendlar lite. Glad i ena sekunden, deppig i andra. Just nu är jag deppig eftersom jag inte fick sälja ett hus som jag jättejättegärna ville sälja. Skrutt.


Har konstiga drömmar. Är det inte mardrömmar är det obefogade drömmar om människor jag knappt känner. Svårt att sova är det också, brukar oftast vakna runt 4-draget och få för mig att Leo kommer vakna när som helst. Och då har jag svårt att somna om. Somnar väl om närmare halv sex, och då är det ju på tiden... Får sova en halvtimme till....
Ligger jag på höger sida mår jag illa, ligger jag på rygg får jag andnöd. Gillar inte att behöva ligga på vänster sida hela natten.

Blev lite gnälligt det här... Hoppas på en ljus framtid. Om fyra månader kommer lillan/lillen ut. Det är inte så långt. Tvåbarnsmamma. Ja herregud.


Har beställt en bok. Önskar att läslusten kunde komma tillbaka, har inte läst något på flera månader. Hoppas att Murakami kan bota mig.

Av Sara - 13 juni 2011 17:08

Det är ju faktiskt en lite märklig situation, på sätt och vis.

Den som är otrogen (eller kanske inte ens har varit det fysiskt, utan bara psykiskt) och lämnar ett förhållande betraktas väl i princip alltid som skurken, medan den som blir lämnad är offret.


Man är ett offer eftersom man ingenting visste, man trodde att förhållandet var bra och att kärleken fanns där, sedan slår det ner som en blixt från klar himmel. Att den andre inte har samma känslor längre och kanske har blivit kär i någon annan.


Det är lätt att känna sympati för "offret", eftersom man föreställer sig själv i den situationen, hur ledsen och övergiven man måste känna sig. Det är lätt att beskylla den andra för att vara självisk, att måla horn på personen.


Det jag anser, är att så länge otroheten ej varit fysisk, så är det "okej". Man kan INTE hjälpa att man får känslor för någon annan. Det som inte är okej är om otroheten blir fysisk. Är man säker på att man inte längre har känslor för den man är tillsammans med, så borde man göra slut. Oavsett om man träffat en ny eller inte. Det är sjukt själviskt att vara i ett förhållande som inte är jämställt.


Men låt oss då säga att en person inte längre känner samma för sin partner och träffar på en ny och bli störtförälskad (utan att agera fysiskt). Hur gör man för att INTE bli svartmålad av bekanta efter ett uppbrott? Hur gör man det på ett schysst sätt? GÅR DET?


Nu handlar det här inte om personliga erfarenheter, utan är enbart funderingar som dykt upp pga andra anledningar. Så ni behöver inte oroa er för mitt förhållande. Så vitt jag vet. =)

Presentation


Bor tillsammans med sambo och två barn (1 och 3 år) i sömnig byhåla. Jobbar som redovisningsekonom och drömmer om både nybyggnation och långresor.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards