Håller på och läser två intressanta kurser i skolan just nu. Vet inte om det är en fördel att jag inte har kunnat gå på några föreläsningar, utan är "fast" med litteraturen då folk säger att det känns lite väl flummigt. Om man läser böckerna känns det inte alls särskilt flummigt utan ganska logiskt.

Den ena kursen är kommunikationsvetenskap och den andra är organisationsvetenskap. De går i varandra ganska ofta, vilket är intressant. Man får lära sig om hur man ska samtala med folk i olika situationer, hur ens kroppspråk avslöjar det man tänker på, hur en kultur uppstår i en organisation etc etc.

Det är sex böcker sammanlagt tror jag, fyra eller fem i den ena och två i den andra. Har ca 300 sidor kvar att läsa totalt tror jag. Och det har varit BRA litteratur! Jag stör mig kanske lite på vissa saker, som att det är mycket upprepningar och att den ena boken kör med löpande källhänvisningar, men i stort är de bra.

Jag har lärt mig att man ska kommunicera med jag-budskap, om man tycker att någon agerat fel och att det påverkat en själv. T ex, istället för att säga "du är alltid sen!", så kan man säga "Jag tycker att det vore bra om du kom i tid, för när du är sen så slösar du bort min tid."

Eller ja, egentligen går jag-budskapet ut på att man ska fokusera på hur den andra personen får en att känna. Istället för att säga "du är så jävla dum", så ska man säga "Jag blir ledsen när du inte städar upp efter dig, skulle du vilja göra det?". Istället för att skicka ut en anklagelse, så skickar man ut ett budskap. Man förklarar läget.

Det är också viktigt att säga "vill du", istället för "du måste..". Om människor upplever att de har en valfrihet, så känns det oftast bättre att göra den saken.

Så istället för att tänka "jag måste tömma den där förbannade kattlådan", så kan man tänka "jag vill tömma kattlådan, eftersom jag inte vill att det ska lukta kattbajs i hela huset". Eller, "nu måste du skotta uppfarten", så säger man istället "skulle du vilja skotta uppfarten?".

As simple as that!