Jag har ju tidigare skrivit om katterna jag fick ta över, eftersom de annars skulle avlivas.

Och de är ju fina och så, Uno och Felix... Men de hatar att vara ute. Hatar. Står utanför och jamar tills man släpper in dem. Och eftersom Felix har fel på stämbanden så är det inte så roligt... Så jag måste ha kattlåda inne, annars bajsar de på mattorna. Om de inte får specialfoder för pensionärskatter så spyr de en massa. Fast det är nog mest Felix som gör det, men de senaste två dagarna har även Uno börjat kräkas. Felix glömmer dessutom bort vart han ska bajsa ibland, så han gör det på badrumsmattan utanför lådan istället. Uno glömmer bort vart han är när han går upp på övervåningen och står där och jamar tills man hämtar ner honom....

Felix börjar bli mager nu också. Han är ju ändå 15 år, Uno (på bilden här) är ju 14. Så de börjar nog sjunga på sista versen. Hade föredragit om de dog på våren då man kan gräva ner dem i trädgården....

Uno äter förresten en torrfoderbit åt gången. Han tar upp den i tassen och lägger på golvet, sedan äter han den.

Igår var vi (jag, pappa, systrar) och hämtade gran. Det snöade som tusan, det var jättefint. Pappa svor lite över vår väg när han skulle vända släpkärran, vi gjorde det för hand. Sen bar jag in granen och satte upp julgransbelysningen. Den funkade inte. Tror att det blev någon kortslutning i sladden (?) eftersom jag använt fel sorts lampor i den när de andra gått sönder. När jag skulle testa om lamporna fungerade i adventsstaken så gick den sönder. Jaha. Sen gick den andra adventsstaken också sönder, fastän jag inte ens pillat på den. Skit också.

Köpte ny julgransbelysning idag. Var jättesvårt att välja, fanns så mycket. Blev små lampor som lyser jättesvagt. Kunde inte bestämma mig för om jag skulle ha glitter eller inte...

Igår började Leo få diarré. Han åt sin frukostgröt, sen åt han inte mycket mer resten av dagen. Några skedar fruktpuré, lite nyponsoppa, två ärtor.. Nåt sånt... Och idag var det samma visa, men ännu sämre aptit. Spydde ner oss båda två gjorde han också. Stackars plutten... Efter han spytt mådde han toppenbra iallafall, tills tröttheten satte in. När jag la honom så ställde han sig upp i sängen, som han brukar. Och snubblade, så han slog i hakan i sängen. Grät jättemycket. Tröstade och la ner, han protesterade lite halvlamt men stensomnade nästan genast.

Han fyllde ju förresten 1 år i fredags, hurra hurra! Han går inte än nej. Kul när folk säger "det går fort nu!", när jag berättade att han kan ta ett par steg om vi "tvingar" honom. Skitsamma. Här är en bild från några veckor sen:

tjoflöjt!