Den här veckan så har Leo tagit säkert sammanlagt sex-sju riktiga krypsteg! Han försöker verkligen men halkar fortfarande oftast ner på mage. Vi skulle haft ett riktigt tufft, oslipat trägolv så hade han nog inte tyckt att ålande var lika roligt längre, haha.

Han vill hemskt gärna gå och stå, men då behöver han ju hjälp. Om han ska stå vid sängen släpper han oftast med ena handen och halkar ner på golvet - inte skönt för huvudet. Ska införskaffa en gåvagn snart och se om vi kan lära honom att använda BÅDA händerna. Men jag vet inte om vi borde vänta tills han kan dra sig upp till stående, samt sätta sig upp själv...?

Nu i veckan har det varit Små Steg (öppna förskolan), vilket var roligt första gången och andra gången var väl sådär kul. Han hade ju sovit lite sämre på natten också, det bidrog nog. Jenny & Madicken var så snälla och följde med också!

Sedan var det babysim i onsdags, fast utan instruktör. Leo fick tydligen smeknamnet Delfinen. Han älskar vatten, den lille plutten!

Idag hittade vi även en bebisgunga på en lekplats i byn! Dvs en som är specialutformad för bebisar, riktigt bra konstruktion. Men jösses! Hade ingen aning om hur Leo skulle ta det. Han har ju gungat i småbarngungor förut, men halkat omkring mest och inte tyckt att det vart så spännande. Men nu, när vi försökte ta upp honom ur gungan, så storgrät han! Han ville verkligen inte lämna gungan! Var tydligen det bästa och roligaste han varit med om, trots att han mest såg ut som en död sill när han gungade. Haha. Men vi var tvungna att gå hem, han hade bajsat, vi behövde handla och han skulle äta middag och sen sova. Så vi får gunga mer en annan dag. =D

Leo är så söt vid läggningsrutinen nu också... Så fort vi lyckats få på honom pyjamasen (som han lyckats tråckla sig ur natten som gick!?) så ser han på böckerna vid sängbordet och börjar fnittra. Och när vi sätter oss tillrätta i sängen så tittar han förväntansfullt på dem och skrattar. När man tar fram dem och håller dem framför honom så hoppar han och skrattar av förväntning. Men sekunden man börjar läsa, då blir han till en orm och ska åla runt i hela sängen istället! Haha.

Livet med Leo är helt okej just nu faktiskt, bortsett från viss matvägran (om det inte är frukt eller smörgås) och blöjbytevägran.. =)

Jag har bara läst två kapitel ur den här boken hittills, ett av Lars Tegelberg och ett av Jeanette Katzin och nämnde Lars. Kapitlet skrivet av enbart Lars var bedrövligt - det var stavfel i så gott som varje mening, och det var ett LÅNGT kapitel. I Jeanettes kapitel så var det nog bara ett stavfel totalt, så det måste ju varit hon som skrev det. Förstår inte hur en bok som ska användas som kurslitteratur inte korrekturläses innan tryckning?

Jag menar.."Exempel på sådana omständigheter skulle vara att bytesobjektet (bostadsrätten) skulle vara särskilt lämplig för hyresgästen genom att den är handikappanpassad och hyrsgästen är i nehov av en sådan lägenheten." (Egna kursiveringar)

Innehållet i övrigt verkar dock bra och relevant!

Såg nämnda film igår. Utav titeln att döma så skulle filmen innehålla titaner - men nä, det gjorde den inte. Allt den innehöll var Zeus, Hades och Perseus.

Och Io. Io är ju omnämnd i den grekiska mytologin som prästinnan som blev uppvaktad av Zeus och förvandlad till kossa för att undvika Heras svartsjuka, men i slutändan blev det ett barn av deras kärlek i vilket fall. Det nämndes inte i filmen. Vem Io var nämndes knappt alls, hon bara var där som en skyddande ängel för Perseus.

Titanerna jag pratar om är ju t ex Kronos och Rhea, dvs Zeus mamma och pappa. Men i filmen verkar ordet titaner snarare syfta på Zeus, Hades och Perseus. Kanske även Kraken?

Om man bortser från den högst dåliga titeln, och att det tyvärr inte var särskilt mycket mytologi inblandat i filmberättandet, så var det en okej film med hyfsade effekter och en trevlig story. Så om man inte är så beläst inom den grekiska mytologin eller ens intresserad, så är detta en film för dig!