Hur kommer det sig att alla alltid är så nyfikna på vad man ska göra på nyår? Är det bara för att kunna jämföra med sina egna storslagna planer och känna sig lite bra?

En kompis till mig ringde igår och undrade vad jag skulle hitta på. "Inget" svarade jag. Kompisen blev helt chockad, och undrade om vi inte fått någon inbjudan någonstans? Nä, sa jag. Vi brukar inte göra något särskilt på nyår, ibland är vi hos pappa men i år blev det inte så. Kompisen tyckte fortfarande att var skitkonstigt och undrade om vi ändå inte skulle äta något extra gott och skjuta raketer åtminstone? Nä, sa jag. Vi gillar inte raketer. MEN NI SKA VÄL ÄTA NÅGOT GOTT!? säger kompisen i desperation. Jaja, säger jag, för att vara till lags. Och så ska vi spela lite spel och titta på film och dricka lite sprit. Kompisen blev lite lugnare.

(Det slutade med att vi tittade på I am Legend, spelade klart ett helt frågespel och att jag inte drack någon alkohol eftersom jag inte var sugen)

Fattar inte poängen. Visst, det är ett nytt år. Ett nytt år får man bara uppleva ett fåtal gånger i sitt liv. Men ärligt talat, det är ju faktiskt som vilken dag som helst. Och vi har ganska många dagar i ett genomsnittligt liv. Typ 29 200 st. Och ingen dag kommer någonsin tillbaks, så man kan ju lika gärna fira lite närsom egentligen.

Idag är sambon lite trött på mig. Han gillar inte att vara ledig från jobbet och vara tvungen att "passa" Leo medan jag pluggar. Jag gillar inte att han inte förstår att det är typ det jag gör jämt när han jobbar. Han tycker att det ska bli skönt att jobba igen, så han får vara lite ifred. Jag tycker det ska bli skönt att börja skolan igen på riktigt och få träffa lite mer folk.

Hade gärna sett att Leo sover längre än 5:30 just nu. Fast trots att jag somnade strax efter tolv i natt så är jag oförskämt pigg. Det är inte sambon, eftersom han har lagt sig så sent två kvällar i rad.

Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Hej hej.