Var ett tag sedan jag skrev om böcker. Den senaste månaden har jag läst följande böcker:

Oryx och Crake, av Margarete Atwood.

Handlar om hur ett forskningsprojekt går lite överstyr. Ett  slags framtidsscenario, innehållandes genmodifierade djur och idealmänniskan. Tyckte att den här boken var enastående, språket är verkligen något utöver det vanliga! Jag kommer  absolut att läsa mer utav författaren. 5/5

Rosa Elefanter, av Karin Brunk Holmqvist

Underhållande om ett pensionä rspar som får en mystisk granne. Mysig och lättläst. Med tanke på hur många böcker Holmqvist har skrivit trodde jag att det skulle vara en ganska intetsägande roman, men jag blev positivt överraskad! Hon målade upp trovärdiga personporträtt och höll det till ett minimum utav inblandade personer. Ska läsa mer av henne! 4/5

Dagen min dotter blev galen, av Michael Greenberg

Den här boken tog mig längst tid att läsa. Är en sann historia om en flicka som blir "gale n" och inlagd på psyket. Genom boken försöker pappan analysera hur det blev som det blev och så vidare. Den är lite seg, men gillar man verkliga berättelser så kan den nog rekommenderas. Hade ändå sina ljuspunkter, men komm er inte att läsa om den i framtiden. 3/5

Just nu läser jag följande:

Jag läser oftast två böcker samtidigt, då jag har en i sovrummet som jag läser när jag väntar på att Leo ska somna, samt innan jag lägger mig, och en bok i skolväskan som jag läser både där och hemma på kvällarna i vardagsrummet. På det sättet hinner jag läsa mera =)

Ända från det att man ens försöker bli gravid, så uppstår jämförelserna.

"Fick du plus på BIM-9?",  "Oj, har du plussat så sent som BIM-2?!", "Jag blev gravid på första försöket", för att sedan övergå till "Jag har bara gått upp 2 kilo under hela graviditeten", "Jag har det värst, jag blev sängliggande på en gång" eller "Jag kände sparkar redan i v 7!".

Även förlossningen ska jämföras, hur jobbig eller lätt den var. Och sedan när bebisen väl är född, så ska ju den jämföras med alla andras bebisar. Hur bra den ammar, hur bra den sover (hett ämne!!), hur mycket den går upp i vikt, hur bra den sedan äter, hur tidigt den rullar runt, kryper, går, pratar, får tänder....

Jag börjar bli lite less på jämförelser. Jag önskar att jag kunde skita i alla andras barn, alla dessa (till synes) mirakelbebisar som kan äta, prata och gå på en gång redan när de är 10 månader. Klart att man är superstolt som mamma om man har en sådan bebis, men andra mammor (jag själv då förstås) har barn som är lite efter.

Då får man istället ofta höra att barnet kommer att vara först på något annat område, om det är sent på ett annat. Det där är ju skitsnack. Det behöver inte alls vara så. Barnet KAN vara sist på allt. Det kanske blir värsta geniet i 10-årsåldern, men det är ingenting som märks nu.

Jag önskar att jag kunde sluta jämföra och vara glad för hur sonen faktiskt är. Han är ju helt fantastisk och underbar på alla sätt och vis! Att han sedan kröp sist, gick sist, fick tänder sist (de är på gång åtminstone) och inte pratar - SO WHAT? När han är fem år lär ju han både gå, prata och ha alla sina tänder.

Jag får nog försöka avskärma mig från forum nästa gång vi skaffar barn. Inte tänka att alla andra mammor bara är ute efter att glänsa, utan kanske bara vill dela med sig (fast jag tror ju ärligt att man vill dela med sig eftersom man är stolt?).

Over and out.