Visst låter Lemony Snicket som godis? 

Hursomhelst.. Jag har tänkt läsa åtminstone den första boken ända sedan jag såg filmen för massa år sedan. Tänkte att böckerna säkert är bättre än filmen, för jag såg en viss potential.

Efter att nu läst ut boken, så inser jag att filmen och boken stämmer ganska bra överens i kvalitet. Det fanns delar i filmen som jag inte gillade, och de är exakt samma som i boken.

T ex så ogillar jag att Sunny (bebisen) säger sina bebisspråksord, som genast översätts till något menfullt. Man får alltså inte alls använda sin egen fantasi till att luska ut vad det kan betyda. Och allt hon gillar, är att bita. Hon är en mycket märklig karaktär. Som om författaren tror att allt bebisar med tänder gör är att bita i saker och ting.

Sen så ogillar jag att författaren slänger in (vad han verkar anse är) svåra ord, för att sedan direkt förklara vad de betyder. Visst, jag är visserligen vuxen och har ett större ordförråd än ett barn, men vissa ord känns överdrivet att förklara. Och det finns svåra ord i vuxenböcker också, och om man inte förstår så får man ju knappast en förklaring av författaren....

Jag är lite tveksam till om jag ska läsa andra boken också. Den var ju extremt lättläst, men jag tror nästan att de ovanstående delarna avskräcker mig lite. Om jag hade varit barn så kanske jag inte hade tänkt lika mycket på dem.

Så den här boken får max 3 av 5.

Det finns få saker som irriterar mig så mycket i trafiken som folk som inte håller avståndet. SÄRSKILT på en hundra-sträcka. Vad förväntar sig personen kommer att hända om jag måste tvärbromsa? Tänk om det springer upp ett stort djur på vägrenen, eller om bilen bara pajar, eller om jag får en hjärtattack och förlorar kontroll över bilen!?

Tänker dessa människor inte alls på vad konsekvenserna kan bli? Jag blir faktiskt förbannad när någon ligger så nära mig. Om jag någon gång blir dödssjuk, så har jag sagt att jag ska tvärnita om en person lägger sig så nära mig, för då skiter jag fan i om jag dör. Och den personen som låg så nära mig får skylla sig själv. (Självklart räcker det inte att personen ligger nära en liten stund vid omkörning, det ska ju vara ett antal minuter åtminstone).

Sååååå.... I övrigt så har vi sovit skitdåligt den senaste veckan typ. Leo har haft nätter då han vaknat jätteofta, nätter då han varit vaken två timmar i sträck och imorses ville han gå upp runt 4-draget. Man blir lite seg. Slumrade till på gästföreläsningen idag men efter en mycket kort power nap kunde jag vara engagerad resten av föreläsningen.

Dagis går bättre för Leo, idag hade tydligen varit en riktigt toppendag. Han åt som en häst och sov i två omgångar, mycket bra!

Var på ett träningspass förut som heter Mage-rumpa-lår, som jag aldrig vart på förut. Det var fan det jobbigaste jag någonsin gjort. Och så inleddes det med aerobic-moves!! Jag var den ENDA som aldrig vart där, och jag har noll koordinationsförmåga så jag hängde inte med för fem öre. Jag såg ut som en idiot, men hade förhållandevis roligt ändå. Visade sig att alla andra var supertränade, och jag orkade nästan inget alls. Fick ont i ryggen av magövningarna (jag har visst naturlig svank eller nåt) och benhinnorna (det är inte så normalt tydligen...). Men vilket flås man lär få upp om man går regelbundet! Kan ju tyvärr bara träna kvällstid varannan vecka i och med att sambon jobbar skift... =/

Jaja. Duktig kände jag mig efteråt. Och svimfärdig.

Jag har funderat lite över det här tjatet om vädret.

Antingen så är det så att vi svenskar (eller folk överlag?) verkligen ÄLSKAR vädret. Eller älskar att prata om det. Och gärna funderar lite på det i sin ensamhet också - för det gör man ju med saker man gillar. Diskuterar det med sin partner över kaffet på morgonen. "Nää, nu är jag trött på kyla. Ge mig vår! Nu ska det snöa igen, usch usch. Och på sommaren är det så eländigt varmt! Tacka vet jag våren. Då regnar det kanske lite på sin höjd."

ELLER, så är det ett sätt för främlingar att mötas, då en part är så socialt uttörstad att till och med vädret går att prata om. Bara man får prata med en annan människa. Kan det vara så? Att det här tomma vädersnacket bara fyller en medlingsfunktion.

För jag blir ärligt talat lite trött på när någon jag står nära börjar prata om vädret. Jag bryr mig inte alls om vädret, det är ju som det är och vi kan bara finna oss i det och ta på oss lite mer kläder och köra försiktigare. Elda lite mera pellets i pannan. Finns väl roligare saker att prata om, även om det bara handlar om att hela trädgården är full av harbajs.

Så var det med det!