Jag börjar med att säga att jag inte skriver detta för att hetsa upp någon, detta är bara mina egna personliga åsikter som jag känner för att vädra lite.

Leo slutade ju amma vid ca 10 veckor, eftersom han aldrig fattade riktigt hur man gjorde. Det finns så många som tjatar om att amning ger trygghet osv, men jag tror inte att Leo är en otrygg person - tvärtom! Han har sovit i eget rum sedan han var 3 månader, och han har sovit hela nätter sedan han var 5 månader. Vi började introducera läggningsrutiner kring 2 månader, för att göra dem lite fastare runt 3 månader.

Det finns så många som inte tror på rutiner, utan bara viftar bort det och säger att barn styr själva och till det som blir bra. Samma personer tror inte på utvecklingssteg, utan att barn är barn. Men när det ändå finns bevis för att de flesta barn blir kinkigare under en viss period, är det verkligen så svårt att greppa att det är en utvecklingsperiod? Inte att det helt enkelt går lite upp och ner? Det är mycket lättare att acceptera lite gnäll när man vet att det snart tar slut.

Jag tror att rutiner skapar trygghet för barn, och att veta att mamma och pappa finns när man behöver dem. Jag låter inte Leo gråta sig till sömns, har försökt det en gång och det fungerade inte alls (5 mm). Som det är nu så lägger vi honom och han somnar, man behöver gå in högst 2 gånger och säga att det är dags att sova.

När jag funderade över amningen i början, så insåg jag hur svårt det säkert är att vänja barn vid att inte amma om nätterna eller amma sig till sömns. Det var ju exakt det Leo gjorde i början, somnade vid bröstet. När han sedan fick ersättning så började han självmant äta mer sällan på nätterna. Jag tycker att det är oerhört skönt att ha sluppit den avvänjningsperioden, som jag vet många befinner sig i just nu i mitt forum.

Och visst var det mysigt att Leo sov i famnen, men inte alls särskilt kul när man insåg att det BARA var där han ville sova till slut. Och det känns skönt att han kunde sova i egen säng hyfsat tidigt, då det också verkar svårt att vänja barn av med att sova hos föräldrarna. Har läst om föräldrar som har 4-åriga barn i sängen fortfarande och som inte vet hur man ska ta sig ur situationen.

Det var nog det jag hade att säga om ämnet... Och det finns säkert folk som inte håller med mig, utan tycker att barn ska få amma tills de blir vuxna och sova i ens säng tills de flyttar hemifrån eftersom det är så mysigt. Jag uppskattar att få sova själv med min sambo i sängen iallafall.

Vi var ju till Trollhättan förra helgen för att få lite lugn och ro, passade på att strosa omkring i fallområdet och sova på hotell. Det gick överraskande bra, Leo tog 45 min på sig att somna i hotellets resesäng, sen vaknade han en gång under natten och vaknade för dagen kl 6. Helt okej ändå, för att vara första gången han sov borta en hel natt.

Nu är jag ledig innan skolan börjar, så det är jag som går hemma med Leo. Har anmält skrutten till babysim, som börjar nästnästa vecka. Hoppas han kommer att tycka om det!

Sedan så började Små Steg idag (öppna förskolan), och jag tror att sambon har planer på att börja gå dit för att socialisera lite med andra föräldrar. Så nu har Leo saker att göra mån, ons och fre. Bra det.

Själv såg jag att Hälsoborgen ska börja med yogapass i september! Skitkul! Det ska jag boka upp mig på så fort de släpper bokningsschemat. Sen så ska de ha motionssim på torsdagar för folk över 18. Ska jag också gå på.

Här hemma har 8-månadersfasen satt in nu i dagarna. Leo sover sämre (kortare) och äter sämre, främst gröten är äcklig just nu tydligen. Han gillar inte att bli nedsatt sådär överdrivet mycket heller.

Men han gillar att åka vagnen och pratar på, kikar lite och hänger med armen utanför hela färden.

Han försöker fortfarande lära sig krypa, men det går inget vidare. Men han tar sig fram medelst ålning nu istället, något han inte gjort innan. Så duktig så! Så nu kan han faktiskt ta sig från sitt rum ut i hallen om han kämpar på lite.

Börjar inse vad folk menar med att man ska njuta så länge de inte är rörliga, för jag är livrädd att han ska stoppa fingrarna i eluttagen (jag har kontaktskydd någonstans, men jag verkar ha tappat bort dem) och välta golvfläkten över sig.

Han brukar också ta upp saker och sätta dem på pannan, vet inte om han försöker leka titt-ut eller om han bara gillar att ha saker så.

Sedan är han väldigt gosig emellanåt, då han ska pussas med öppen mun och slicka en på läpparna, och lägga pannan emot våra.

Han älskar när vi läser för honom, han brukar riva ner alla böcker i bokhyllan och sedan försöka öppna dem och ger sig inte förrns jag tar upp en och läser den.

Just nu sover han faktiskt, och ska snart upp. Härligt, trodde inte han skulle sova hela luren. Heja heja!

Bokstavligt talat är det väl inga steg över huvud taget, men Leo har ju dels kommit upp i armhävningsposition (utsträckta armar, tårna i golvet) igår och idag har han stått i riktig krypställning och gungat fram och tillbaka. En gång tog han i allt vad han hade och slog huvudet i golvet...

Så nu MÅSTE ju krypningen vara nära! Nu finns det hopp att Leo faktiskt kommer att krypa innan han börjar gå, vilket känns skönt. Men nu måste vi ju genast planera hur vi hade tänkt ha alla bokhyllor då de måste förankras i väggen så fort Leo börjar röra på fläsket... Fick möblerat om i hans rum idag, flyttade spjälsängen och tog bort skötbordet. Nu kommer äntligen det bärbara skötbordet från BRIO till användning!

Har lagat egen barnmat till Leo idag. Köpte Jossans barnmat, en bok jag starkt kan rekommendera! Lagade samma till sambon som till Leo (jag bantar ju), sambon tyckte det var helt okej. Inser att man faktiskt ska tycka att maten man serverar är god, och barnmatsburkar är inte goda. Så idag blev det risoni med tomat, basilika och lite parmesan. Fast det ska Leo få imorgon, då det blev lite ont om tid idag. Gjorde kokospannkakor till mellanmål, var väl okej men ingen upplevelse.. Var roligare att ha ner pannkakorna på golvet.

Det underlättar ju enormt om man kan laga samma mat till sig själv som till Leo, blir mycket mer motiverande då!

Ska hämta ut kläder från La redoute imorgon till den lille mannen, spännande. Regnoverallen från Ellos skickades tillbaka då den var alldeles för kort i kroppen, köpte ett nytt regnställ idag från Lindex istället som är helt ofodrat. Lite bättre för regniga, varma dagar, samt för jättekalla dagar då man kan packa på undertill. Fleecestället jag köpte tidigare passar ju fortfarande bra för blåsiga dagar.

Leo gillar den nya tvättbacken  

Undrar varför vissa människor har ett sådant stort behov av att hävda sig och trycka ner andra. Vad får de ut av det egentligen? Var en vän (!?) till ett par köpare som fullständigt sket i min kollegas känslor förra veckan, blev så sur när jag fick reda på det. Så onödigt!

Men till gladare saker.. Fick påhälsning av sambons kusin med fru och barn idag, första gången jag såg den "lille" plutten. Hon var inte så liten, hon var en mycket bastant 3,5-månaders som med största sannolikhet kommer att gå förbi Leo gällande vikt. Men hon var jättesöt! Tyvärr var jag tvungen att åka till jobbet så fick bara träffa dem en kort stund. Fick en till bok i Barnkammarserien, det var uppskattat!

Annars har inte mycket hänt... Leo har börjat fnysa och rynka på näsan precis som sambon, så gulligt! Och så tycker han att det är jättekul att se på när ett grytunderlägg snurras på högkant framför honom, och sedan försöker han göra samma sak själv. Fick beställt en regnoverall till honom idag, så att sambon kan vara ute med honom när det regnar också.

Nä, nu ska jag väl äta lite havreflarn. Tjo!

Bara för att skriva om något annat nu...

Sambon hade tagit några söta kort på Leo.

Läste förresten en bra artikel ang giftermål idag, tre kvinnor som valt att inte gifta sig. De har faktiskt en poäng, det ÄR ganska onödigt. Allt det juridiska kan man fixa med ett samboavtal och testamente, och kärleken finns där oavsett om man är gift eller inte. Så enkelt är det ju faktiskt. =)

Bild 1: Tagen på morgonkvisten. Varför sova normalt när man kan vara som Pippi Långstrump?

Bild 2: Lilla Herr Bunkhuvud, 20 juli.

Bild 3: 7 månader gammal, 17 juli.

Blä. Ibland är det inte så skojigt att förmedla bostäder.

Inte när en spekulant har ställt in sig mentalt på att få köpa ett hus, redan börjat inreda i tankarna och är beredd att gå hur långt som helst i budgivningen - och sen inte få det. Säljaren har alltid sista ordet, och då valdes budgivaren som låg näst högst. Att spekulanten dessutom råkat ut för exakt samma sak en gång tidigare är ännu mindre roligt. Finns ju inget man kan göra som mäklare, allt hänger på säljaren (och att man självklart inte försäkrat någon om att "ni kommer ju att få köpa!").

Och ett annat hus, där man försäkrat säljaren om att en besiktning säkert kommer att gå bra, gör att köpet hävs. Köpare och säljare är båda besvikna, då det hade känts så bra innan. Också jättetråkigt.

Inte heller roligt att läsa nyheterna sen man fick barn. Läste om en kvinna som försökt mörda sin lilla bebis på någon/några månader två gånger om. En annan kvinna hade klippt i sin veckogamla sons förhud, och det blev självklart ett ärende för akuten. Var nästan till och med så man grätt en skvätt när Emma i Vänner (Rachel & Ross' pyttelilla dotter) fått hål i öronen. Buhu.

Jag är trött. Vi ska försöka ändra Leos läggningstid - igen. Nu har han ju visat att han definitivt kan sova 11 timmar (fast han vaknar fortfarande en hel del ggr under natten), och ofta ligga kvar i sängen i 12 timmar. Så ikväll fick han lägga sig kl 19. Är beredd på att det tar minst tre dagar innan det "rättar" till sig. Och om han fortfarande envisas med att vara pigg kring 5-snåret, så flyttar vi åtminstone en halvtimme till.

Så var det med det. Nu orkar jag inte skriva mer.

Eftersom det har varit så varmt så har Leo fått sova lite hipp som happ nu under dagtid (i kombination med att han är väldigt förkyld då). Igår sov han visst 3 timmar på dagen, och då sa jag att han kommer att vakna kl 5, eftersom han bara sover max 14 timmar/dygn. Och det gjorde han. Sambon var inte villig att gå upp, så jag gick upp och grät en liten skvätt över hur trött jag var. Lyckades få upp sambon så att jag fick sova 40 minuter till. Behövdes.

Ska åka till Babyproffsen eller Beginners på fredag för att hitta ett parasoll till vagnen, är ju skitirriterande när suffletten inte räcker till. Och ska kolla på en resesäng, så att Leo kan  börja sova borta snart. Och en leksak till vagnen, så han inte blir uttråkad.

Har ca fem veckor kvar utav praktiken nu, det har gått fort, men så är det ju när man har roligt! Igår fick jag dricka kaffe på ett intag, eftersom säljaren missförstod mig. Gud, vad jag hatar kaffe. Men jag tvingade allt i mig ett par munnar.

Känns som att Leo är sist i världen med allt. Försöker intala mig att det inte gör något, han utvecklas i sin egen takt, alla barn är ju olika. Synd bara att Leo ska vara så himla olik alla andra, haha! Men jag älskar honom faktiskt ändå. Han är sötast i hela världen åtminstone.

Nu ska jag nog jobba lite. Tjolahej.

Har en liten kille som inte vill sova särskilt bra just nu, utan helst vill vaggas dygnet runt utan att behöva vara i sängen. Han tyckte att det var dag klockan 4 imorses, men han lyckades somna om med sambons hjälp strax efter kl 5. Och så sov han till 6:10. Igår vid 20 så vaknade han och vägrade somna om, så jag satt uppe med honom framför TV-n en halvtimme innan jag orkade ge mig på det igen.

Men sambon var iväg med Leo till vårdcentralen igår och fick hostmedicin utskrivet, så jag hoppas att det hjälper så att han åtminstone inte vaknar på grund av hostan.

Idag ska det vara jättevarmt. Och imorgon 30 grader. Och på måndag 32 grader. Jag ogillar den här värmen mycket starkt. 32 grader ute kommer innebära minst 40 grader på kontoret på måndag, det ser jag inte fram emot.

Men det är väldigt mulet ute, så det kanske kommer regna.

Snart är Leo 7 månader (17 juli), vill att han ska krypa nu! Och sätta sig upp. Och kunna sitta utan att välta.

Här kommer bilder på Leos första halvår - börjar med 1 månad och slutar med 6 månader.