Jag börjar med att säga att jag inte skriver detta för att hetsa upp någon, detta är bara mina egna personliga åsikter som jag känner för att vädra lite.

Leo slutade ju amma vid ca 10 veckor, eftersom han aldrig fattade riktigt hur man gjorde. Det finns så många som tjatar om att amning ger trygghet osv, men jag tror inte att Leo är en otrygg person - tvärtom! Han har sovit i eget rum sedan han var 3 månader, och han har sovit hela nätter sedan han var 5 månader. Vi började introducera läggningsrutiner kring 2 månader, för att göra dem lite fastare runt 3 månader.

Det finns så många som inte tror på rutiner, utan bara viftar bort det och säger att barn styr själva och till det som blir bra. Samma personer tror inte på utvecklingssteg, utan att barn är barn. Men när det ändå finns bevis för att de flesta barn blir kinkigare under en viss period, är det verkligen så svårt att greppa att det är en utvecklingsperiod? Inte att det helt enkelt går lite upp och ner? Det är mycket lättare att acceptera lite gnäll när man vet att det snart tar slut.

Jag tror att rutiner skapar trygghet för barn, och att veta att mamma och pappa finns när man behöver dem. Jag låter inte Leo gråta sig till sömns, har försökt det en gång och det fungerade inte alls (5 mm). Som det är nu så lägger vi honom och han somnar, man behöver gå in högst 2 gånger och säga att det är dags att sova.

När jag funderade över amningen i början, så insåg jag hur svårt det säkert är att vänja barn vid att inte amma om nätterna eller amma sig till sömns. Det var ju exakt det Leo gjorde i början, somnade vid bröstet. När han sedan fick ersättning så började han självmant äta mer sällan på nätterna. Jag tycker att det är oerhört skönt att ha sluppit den avvänjningsperioden, som jag vet många befinner sig i just nu i mitt forum.

Och visst var det mysigt att Leo sov i famnen, men inte alls särskilt kul när man insåg att det BARA var där han ville sova till slut. Och det känns skönt att han kunde sova i egen säng hyfsat tidigt, då det också verkar svårt att vänja barn av med att sova hos föräldrarna. Har läst om föräldrar som har 4-åriga barn i sängen fortfarande och som inte vet hur man ska ta sig ur situationen.

Det var nog det jag hade att säga om ämnet... Och det finns säkert folk som inte håller med mig, utan tycker att barn ska få amma tills de blir vuxna och sova i ens säng tills de flyttar hemifrån eftersom det är så mysigt. Jag uppskattar att få sova själv med min sambo i sängen iallafall.

 

Mamsen

25 augusti 2010 08:12

Tror att alla förr eller senare hittar sina rutiner som fungerar för just dem. I Leos fall har ni skapat en läggningsrutin som fungerar ypperligt, han ligger o småpratar en stund o sen somnar han gott, det har jag ju sett med egna ögon. Tror inte en sekund på att barn ska ligga o skrika sej till sömns, det provade jag vid nåt tillfälle o gick omgående ifrån det försöket eftersom det skapade ångest på hög nivå för alla inblandade. O apropå amning, inte alla barn som som fixar det oavsett vad BVC propagerar. Kontentan av detta; gör det som funkar för er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under natten hade jag tre drömmar som jag minns. En dröm handlade om hur besviken och ledsen jag kände mig över att aldrig få vara gravid igen. Förmodligen beror den här drömmen på att gravida Marie hälsade på igår och att vi pratade om att jag ...

Ännu en helg är förbi. Förra helgen byggde far och sambon upp en halvvägg i vardagsrummet, och det var kanske tänkt att det på något sätt skulle bli färdigt den här helgen. Så blev det inte. Det får målas i veckan som kommer. Men min käre far fixad...

Innan vi fick första barnet tror jag att vi faktiskt var mentalt inställda på att vara fast i hemmet 24/7. Efter att vi flyttat hem ifrån Göteborg så fanns det ju liksom ändå ingenting att göra på kvällar och helger om man inte ville åka långt. Så de...

Visst måste det skilja väldigt mycket människor emellan, vad man vill ha ut av livet? Och det har ju förändrats allt eftersom. Jag kan inte tänka mig att grottmänniskorna hade några större förhoppningar i livet, att överleva var väl nog. För hun...

Nu när jag åter hittat till bloggen så får jag väl skriva av mig lite förmodar jag... På Christer idag på P3 så var det läsprofilen. Sambon tyckte att jag skulle ringa in, men det hade jag inget för. Jag förmodade att de som skulle intervjuas en...