Nu när jag åter hittat till bloggen så får jag väl skriva av mig lite förmodar jag...

På Christer idag på P3 så var det läsprofilen. Sambon tyckte att jag skulle ringa in, men det hade jag inget för. Jag förmodade att de som skulle intervjuas endast brydde sig om deckare, för det är ju extremt vanligt. Känns som att 90 % av alla man frågar enbart läser deckare.

Och jag har lite svårt att förstå det. Jag har också läst deckare, jag läste ganska mycket Agatha Christie i tonåren, och jag har även läst Liza Marklund och Henning Mankell. Men de går ju i princip ut på samma sak allihopa. Det är någon som dör, folk som riskerar att dö och sedan tar man fast personen i slutet. Under tiden så är det väl nån huvudperson som kanske dricker för mycket eller nåt. Nä, deckare är inte för mig.

Jag trodde att jag skulle ha skitbra svar på frågorna på Christer. Jag lyssnade på första intervjun, och jag blev faktiskt lite ställd. Det var svåra frågor ju! T ex skulle man nämna en textrad ur en bok. Jag kan fortfarande inte komma på någon bra, trots att det har gått sex timmar sen jag hörde frågan. Hur ska man kunna välja ut EN textrad? Sedan frågade de om man kände till nobelpristagare (författare). Jag kom att tänka på Salman Rushdie (?), och jag vet inte ens om han fått nobelpriset. Tjejen på radion kunde rada upp hur många som helst. Fast jag vet med mig att jag har försökt läsa noblepristagare förut och jag tycker oftast att de böckerna är skitkrångliga och ganska tråkiga.

Ytterligare en fråga handlade om en boktitel man tyckte var fin. Där fick jag tänka en halvtimme innan titeln "Fågeln som vrider upp världen" kom till mig. För den är ganska fin, den titeln.

Så jag var väl inte så jävla intressant ändå då. Men jag hade kunnat tala om att jag en stund fick för mig att jag skulle läsa en massa klassiker, så i bokhyllan står Bröderna Karamazov, Mrs Dalloway och Den Gudomliga Komedin och bara samlar damm. Jag läste Don Quijote och dog lite inombords. Någon regnig dag när barnen flyttat hemifrån SKA jag läsa dem. Så jag vet vad alla pratar om.

Mina favoriter i bokhyllan är varierande. Jag gillar lättlästa böcker då och då, och den nyaste favoriten är Karin Brunk Holmqvist. Hon skriver mycket om pensionärer som gör sånt de inte ska.

Och emellanåt läser jag långa böcker, som Shantaram och Historikern. Ibland läser jag konstiga böcker, som böcker av Murakami, Atwood och Zafón. 

Det jag inte gillar är alltså deckare. Och jag är inte jättemycket för verklighetsbaserade böcker. Jag har läst En pojke som kallades Det och tyckte att den var lite kort. Jag flyr hellre verkligheten. Mina böcker är lika kära för mig som min familj i princip och det är ytterst sällan jag gör mig av med några. Jag vill jättegärna ha ett bibliotek i framtiden. Varenda bok representerar ett äventyr för mig, en stor upplevelse. Det är som att träda in och titta i någon annans liv. 

Märkligt nog så har jag riktigt svårt för att föreställa mig ansikten. När jag föreställer mig historien i huvudet så kan jag således se platser och sånt, men där ansiktena ska vara är det oftast suddigt. Så jag uppskattar filmatiseringar av böcker, då är det genast mycket enklare. Trots ansiktsblindheten i läsandet så älskar jag det. Det är inte nödvändigt med detaljerade ansiktsdrag. 

Jag läser om de böcker jag tycker om men har alltid minst fem böcker i bokhyllan som är olästa (fast det handlar säkert om tio-femton stycken i dagsläget), detta eftersom jag hela tiden upptäcker nya böcker jag vill läsa och kan inte vänta med att köpa dem.

Så... För de flesta var det här säkert ett menlöst inlägg, men det var min kärleksförklaring till böcker =)

Nu är det bra för idag, god kväll!

Nicke Nyfiken på sjukhus, Margret & Harey

Betyg: 4/5

Ända sedan min 3-åring fick den här boken i julklapp så har vi läst den varje kväll. Det som talar emot boken är dess längd; 48 sidor (särskilt då som min 3-åring absolut ska läsa fler än en bok på kvällen). Texten är på sina håll lite ålderdomlig och ganska lång, men det går ju att förenkla (det är t ex inte så ofta en 3-åring har hör talas om en grammofonspelare) när man läser. 

Grundhandlingen är dock spännande och lätt att förstå - Nicke sväljer en pusselbit och är tvungen att opereras, och på sjukhuset finns många barn. Så har du ett barn som har tålamod så är detta en vinnare!

 IQ84 - första boken, Haruki Murakami

Betyg: 3/5

Det var ett tag sedan jag läste något av Murakami, sist var det Norwegian Wood (som jag ärligt talat inte kommer ihåg) och den här boken har stått i bokhyllan ett tag.

Kortfattat handlar den om lönnmördaren Aomame och förattaren Toru. Aomame märker att verkligheten omkring henne förändras medan Toru verkar falla för den 17-åriga Eri, vars roman han har fått i uppgift att redigera till läsbart skick.

Boken är full av upprepningar och hade lätt kunnat kapas ner med säkert 50 sidor (till endast 400 sidor). Personpoträtten blir lätt tjatiga pga dessa upprepningar. Berättelsen förs visserligen hela tiden framåt, men den är något seg. De ställen som är spännande går fort förbi och handlingen kan lätt komprimeras. När boken är slut så finner jag mig ändock besöka Adlibris för att beställa nästa bok i serien. Hoppas den är bättre!

Stora Ingrid-boken, av Katerina Janouch

Denna bok innehåller tre böcker, Ingrid och bassiluskan, Ingrid och pappa och Ingrid ska sova.

Detta är för närvarande sonens (18 mån) favoritbok som vi har gömt undan för att vi inte orkar läsa den längre. Han har haft den länge, men har blivit frälst först nu.

Jag hade lite svårt för det korthuggna språket i början, texten flödar inte när man läser, men jag har nog vant mig nu. Tycker att Ingrid och bassiluskan är sämst, pga sättet att skriva. Annars är det väldigt fina illustrationer, med mycket att peka på och prata om. Det är inga svåra ord, så det är lätt för de små att förstå vad som händer.

Kan alltså rekommendera den här! Väl värt pengarna =)

Bu och Bä får besök, av Lena Landström

3-6 år

Jag förstår inte de där åldersgränserna ibland, särskilt inte till den här boken. Texten är kort och lättförståelig (okej, min 18-månaders förstår kanske inte vad en hjulaxel är, men ändå) och illustrationerna är otroligt fina och detaljrika. Min son tycker att det är jätteroligt att följa besökaren och till slut få utbrista "maaaaoo (mjau)". Sidan med smörgåsar är allra roligast tycker han.

En helt underbar bok, ska absolut köpa fler böcker av samma författare!

Jag har inte läst klart boken än, men jag har inte långt kvar.

Det har varit en fantastisk bok hittills - dock så får jag sådan grym döds- och livsångest när jag läser den att jag har svårt att läsa vidare ibland. Dödsångest är ju inte så svårt att förklara, men livsångest - ångest över tanken att det aldrig tar slut, att det inte finns en ände - är ny för mig. Så jag försöker tänka på annat när de tankarna kommer, även om det är skitsvårt. Det är verkligen ångest.

Hursomhelst... Något som jag tagit till mig är att meningen med livet är komplexitet. Att universum strävar efter detta. I början fanns det få, stora, klumpiga byggblock - och nu finns det pyttesmå sådana som sätter ihop komplexa varelser. Om man vill veta hur man skiljer på gott och ont, så ställer man sig frågan "hur skulle det vara om alla gjorde så?", och om detta hjälper eller stjälper målet med större komplexitet. Egentligen behöver man nog inte tänka på det sista, utan det räcker att fundera på hur världen skulle se ut om alla gjorde det.

Boken har i övrigt varit bra, med starka personporträtt och miljöbeskrivningar. Det märks vilken enorm research som har gjorts med tanke på all den kultur som sprängts in på dessa dryga 1000 sidor. Man lär sig oerhört mycket genom att läsa den. Det är bra att personer ofta nämns med både för- och efternamn, då är det mycket enklare att skilja dem åt och komma ihåg dem. Nu på slutet börjar det bli lite för många namn att hålla reda på och för många platser att ha i huvudet, men det gör inget.

Jag rekommenderar varmt den här boken, det är en upplevelse utöver det vanliga.

Visst låter Lemony Snicket som godis? 

Hursomhelst.. Jag har tänkt läsa åtminstone den första boken ända sedan jag såg filmen för massa år sedan. Tänkte att böckerna säkert är bättre än filmen, för jag såg en viss potential.

Efter att nu läst ut boken, så inser jag att filmen och boken stämmer ganska bra överens i kvalitet. Det fanns delar i filmen som jag inte gillade, och de är exakt samma som i boken.

T ex så ogillar jag att Sunny (bebisen) säger sina bebisspråksord, som genast översätts till något menfullt. Man får alltså inte alls använda sin egen fantasi till att luska ut vad det kan betyda. Och allt hon gillar, är att bita. Hon är en mycket märklig karaktär. Som om författaren tror att allt bebisar med tänder gör är att bita i saker och ting.

Sen så ogillar jag att författaren slänger in (vad han verkar anse är) svåra ord, för att sedan direkt förklara vad de betyder. Visst, jag är visserligen vuxen och har ett större ordförråd än ett barn, men vissa ord känns överdrivet att förklara. Och det finns svåra ord i vuxenböcker också, och om man inte förstår så får man ju knappast en förklaring av författaren....

Jag är lite tveksam till om jag ska läsa andra boken också. Den var ju extremt lättläst, men jag tror nästan att de ovanstående delarna avskräcker mig lite. Om jag hade varit barn så kanske jag inte hade tänkt lika mycket på dem.

Så den här boken får max 3 av 5.

Var ett tag sedan jag skrev om böcker. Den senaste månaden har jag läst följande böcker:

Oryx och Crake, av Margarete Atwood.

Handlar om hur ett forskningsprojekt går lite överstyr. Ett  slags framtidsscenario, innehållandes genmodifierade djur och idealmänniskan. Tyckte att den här boken var enastående, språket är verkligen något utöver det vanliga! Jag kommer  absolut att läsa mer utav författaren. 5/5

Rosa Elefanter, av Karin Brunk Holmqvist

Underhållande om ett pensionä rspar som får en mystisk granne. Mysig och lättläst. Med tanke på hur många böcker Holmqvist har skrivit trodde jag att det skulle vara en ganska intetsägande roman, men jag blev positivt överraskad! Hon målade upp trovärdiga personporträtt och höll det till ett minimum utav inblandade personer. Ska läsa mer av henne! 4/5

Dagen min dotter blev galen, av Michael Greenberg

Den här boken tog mig längst tid att läsa. Är en sann historia om en flicka som blir "gale n" och inlagd på psyket. Genom boken försöker pappan analysera hur det blev som det blev och så vidare. Den är lite seg, men gillar man verkliga berättelser så kan den nog rekommenderas. Hade ändå sina ljuspunkter, men komm er inte att läsa om den i framtiden. 3/5

Just nu läser jag följande:

Jag läser oftast två böcker samtidigt, då jag har en i sovrummet som jag läser när jag väntar på att Leo ska somna, samt innan jag lägger mig, och en bok i skolväskan som jag läser både där och hemma på kvällarna i vardagsrummet. På det sättet hinner jag läsa mera =)