Ska försöka sluta besöka Familjeliv nu, åtminstone den föräldragruppen som jag varit med i sen jag blev gravid. Inget ont om personerna som är med i gruppen, men så fort jag går in där får jag en klump i magen.

Det bara pratas om alla barn som fått sina tänder, en del har typ 8 stycken redan (!), om barn som kan stå och gå utan stöd och så vidare.

När man har ett barn som inte har några tänder (men alla har envisats med att säga "de kommer när som helst!" sedan Leo var 4 månader...), som inte kryper utan tar sig fram på militärålningssättet (han kryper allt när han är 6 månader ska ni se!), som inte kan sätta sig upp, som inte kan dra sig upp, som inte klappar händerna och som inte kan stå utan stöd - så tycker man inte att det är jätteroligt att läsa om alla dessa mirakelbebisar.

Nu menar jag inte att jag tycker mindre om Leo, förstås inte, för att han inte är som de där bebisarna. Men det hade vart skönt att slippa tänka på att man är sist med allt det där i hela gruppen. Vara glad över Leo precis som han är!

Var ju inte längesen han inte ens kunde ta emot sig själv när han skulle från sittande till liggande läge, eller sen han började åla! Om han är motiverad så kan han åla jättefort!

Tänder - vad spelar det för roll egentligen? Han är inte direkt hämmad när det gäller mat - tvärtom!

Tror att han är mer inne på lyssna-titta-tänka-spåret. Han älskar att bli läst för, och han gillar sång. Han pratar som en tok (säger ju förstås inga riktiga ord, borsett från mamma och "wa-wa" (pappa?), men det har han ju hållit på med ett bra tag). Han har nyss börjat gurgla riktigt långt ner i halsen, sådär man gör om man har massa slem i halsen. Inte så mysigt!

Han har alltid gillat stående läge och har sedan länge kunnat gå med hjälp av oss, men om han får en gå-vagn framför sig förstår han inte riktigt hur han ska göra.

Och så kommer han ju förstås när man ropar på honom. =)

Visar även tydligt att han vet vad "nej" betyder, men att han skiter fullständigt i det. Om jag ser honom pilla på ett eluttag t ex, så säger jag "nej!", och då tar han bort handen - men en sekund senare ska han dit och pilla igen!

Nä, nu ska jag snart iväg till skolan, och sedan ska jag på kalas, tjoho!

 

Jenny

6 september 2010 13:04

Man får inte jämföra barn, de kommer när de kommer. O kommer det inte alls några tänder nånsin i hans liv så fixar ju tandläkaren de! O kommer han aldrig börja gå så finns det säkert rullstolar för 2 åringar! O om han aldrig kommer äta mer än välling så klarar han sig nog på de!
Liite överdrivet kanske, men jag bara menar att man inte ska oroa sig, för det kommer verkligen lösa sig! Han kommer att gå, fast de kanske dröjer 1 år till! Man får icke oroa sig!
Han är ju helt underbar!

Kram till dig!

 

Maria

7 september 2010 23:25

Inte ha klump i magen nu. Han klarar sig ju alldeles utmärkt utan tänder och med att åla sig fram. I mitt stilla sinne så får jag tanken på, att det faktiskt kan vara bättre ju "senare" de börjar med att stå, gå os v...hans fysik ska ju också hänga med. Barn som börjar gå tidigt brukar ju i regel ha en större benägenhet att skada sig just för att deras kroppar egentligen inte är redo.

En jädrans klyscha...och som du enligt inlägget redan vet. Alla barn är olika...och med tiden så kommer det inte spela någon som helst roll i vilken ålder han började klappa händerna eller gå.

Sen är det nog som du säger, barnen har olika intresseforum. Vissa barn är mer motoriska medans andra barn kanske koncentrerar sig mer på språket te x.

http://hecate.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under natten hade jag tre drömmar som jag minns. En dröm handlade om hur besviken och ledsen jag kände mig över att aldrig få vara gravid igen. Förmodligen beror den här drömmen på att gravida Marie hälsade på igår och att vi pratade om att jag ...

Ännu en helg är förbi. Förra helgen byggde far och sambon upp en halvvägg i vardagsrummet, och det var kanske tänkt att det på något sätt skulle bli färdigt den här helgen. Så blev det inte. Det får målas i veckan som kommer. Men min käre far fixad...

Innan vi fick första barnet tror jag att vi faktiskt var mentalt inställda på att vara fast i hemmet 24/7. Efter att vi flyttat hem ifrån Göteborg så fanns det ju liksom ändå ingenting att göra på kvällar och helger om man inte ville åka långt. Så de...

Visst måste det skilja väldigt mycket människor emellan, vad man vill ha ut av livet? Och det har ju förändrats allt eftersom. Jag kan inte tänka mig att grottmänniskorna hade några större förhoppningar i livet, att överleva var väl nog. För hun...

Nu när jag åter hittat till bloggen så får jag väl skriva av mig lite förmodar jag... På Christer idag på P3 så var det läsprofilen. Sambon tyckte att jag skulle ringa in, men det hade jag inget för. Jag förmodade att de som skulle intervjuas en...