Fick reda på i måndags att min mormor gått bort, lite över 80 år gammal i en hjärnblödning.

Första reaktionen var självklart att jag blev ledsen, det är inte alls roligt när folk går bort. Men hon var gammal, och hon hade även tidigare fått hjärnblödning och klarat sig. När jag sist träffade henne, på hennes 80-årskalas, så var hon något dement och mindes inte särskilt mycket.

Jag träffade inte mormor särskilt mycket sen jag blev lite äldre, vi var där ganska ofta innan jag fyllde 10 år och morfar fortfarande levde. Det jag minns var (som även min syster säger), att vi alltid fick de där små Maraboukakorna, som då fortfarande var i rutor. Jag brukade alltid få pärla, när mormor fortfarande bodde kvar i mammas barndomshus. Pärlade hur mycket som helst. Och så hade hon en sån där docka som man ska buktala med, måste varit jättegammal. Lekte med den ibland. Och så hade hon massor av träklossar, vilka jag också lekte med.

Ibland var vi ute och gick i Herrljunga, för det var där hon bodde. Fanns en lyxig lekplats en bit bort, men där var vi inte särskilt ofta.

Andra saker jag minns om mormor är att hon rökte inomhus väldigt ofta och svor väldigt mycket (något jag dock inte tänkte på förrns jag blev ungefär 14-15 år).

När mormor och morfar flyttade till lägenhet så luktade det alltid potatis när vi kom dit. Jag brukade alltid titta i böckerna som hade bilder på djur, jag läste aldrig men såg på bilderna. Och så lekte jag med mina ponnysar (jag var ju fortfarande ganska liten här då..). En ponny gömde jag i en skål, och hittade nästa gång jag var där och blev överlycklig. I den lägenheten lekte jag väldigt mycket med Duplo-Lego.

Vi fick alltid påskgodis av mormor också. Jag har tyvärr inte en enda bild på min mormor, men som tur är har jag en videofilm från 80-talet någon gång, en jul då hon var med. Och det är så jag vill minnas henne också. En go och glad gumma.

Eftersom det har varit så varmt så har Leo fått sova lite hipp som happ nu under dagtid (i kombination med att han är väldigt förkyld då). Igår sov han visst 3 timmar på dagen, och då sa jag att han kommer att vakna kl 5, eftersom han bara sover max 14 timmar/dygn. Och det gjorde han. Sambon var inte villig att gå upp, så jag gick upp och grät en liten skvätt över hur trött jag var. Lyckades få upp sambon så att jag fick sova 40 minuter till. Behövdes.

Ska åka till Babyproffsen eller Beginners på fredag för att hitta ett parasoll till vagnen, är ju skitirriterande när suffletten inte räcker till. Och ska kolla på en resesäng, så att Leo kan  börja sova borta snart. Och en leksak till vagnen, så han inte blir uttråkad.

Har ca fem veckor kvar utav praktiken nu, det har gått fort, men så är det ju när man har roligt! Igår fick jag dricka kaffe på ett intag, eftersom säljaren missförstod mig. Gud, vad jag hatar kaffe. Men jag tvingade allt i mig ett par munnar.

Känns som att Leo är sist i världen med allt. Försöker intala mig att det inte gör något, han utvecklas i sin egen takt, alla barn är ju olika. Synd bara att Leo ska vara så himla olik alla andra, haha! Men jag älskar honom faktiskt ändå. Han är sötast i hela världen åtminstone.

Nu ska jag nog jobba lite. Tjolahej.