Ni får kalla det förskola om ni vill, men dagis går så mycket fortare att säga. Och när jag var liten så var förskola det som var precis innan den riktiga skolan började. Dagis låter mer lekfullt.

Anyhow. Leo börjar ju inskolning på måndag, tre dagars-typ. Ska vara med måndag och tisdag, och sambon är med på onsdag då jag har tenta. Vet inte alls hur långa dagarna blir, antar att det är meningen att han ska sova där redan på måndag?

Så man har ju lite funderingar kring hela dagisgrejen... Hur ska det gå med maten då Leo inte har en endaste liten tand? Hur ska det gå med sovningen, kommer han väcka alla andra barn? Kommer han krypa iväg och klättra på de andra barnen? Kommer han sitta och ropa sitt "uh" för att någon ska komma? Kommer han sova över huvudtaget? Kommer han äta smörgåsen till mellanmål eller bara spotta ut den som han oftast gör här hemma? Kommer han kasta iväg flaskor och tallrikar vid lunchen? Kommer det att bli jobbigt för honom att vara där 7-8 timmar om dagen emellanåt? Kommer de andra barnen knuffa omkull honom då han precis börjat lära sig gå? Kommer alla hans kläder och nappar hamna hos andra barn? Kan man ändra på schemat när man väl lämnat det?

Är väl bara att vänta och se. Och fråga personalen såklart.

Köpte en ny skrivare idag, som skulle vara trådlös. Men det visade sig inte fungera direkt, eftersom man var tvungen att ha en router. Och det har vi ju ingen användnin av, vi använder bara en dator. Men så tänkte jag att jag får väl koppla in routern. Men då behöver man ett modem. Och vi har ju mobilt bredband, och man kan inte vara uppkopplade till båda nätverken samtidigt. Jaja. Skrivaren fungerar som den ska iallfall med USB-sladden.

Nu ska jag äta vindruvor.

Vet inte om det är ett sammanträffande, men det verkar som att när jag gör någonting - t ex hänger upp tvätt, byter gardiner, lagar mat - så kan Leo roa sig själv ganska bra. Så fort jag sätter mig ner, antingen vid datorn, köksbordet eller på golvet, så kommer han krypandes och vill helst bli underhållen.

Fast det kan å andra sidan bara ha varit en ovanligt bra dag där Leo låtit mig göra det mesta. Har kommit fram till att jag måste sätta honom i matstolen när jag plockar in i diskmaskinen, annars är han där och ska ta på all smutsig disk. När jag plockar ur den så "hjälper" han till, genom att slänga ut allt han kan hitta på golvet. Helst ska han slicka på grejerna innan han slänger iväg dem.

Det går inte heller säga till honom för fem öre nu. Oavsett hur arg man låter, så skrattar han en bara rakt upp i ansiktet och undviker ögonkontakt. Och om han tittar en i ögonen så skrattar han ännu mera. Hur lätt är det att förbli arg då? När världens gulligaste unge skrattar åt en?

Men han har börjat slänga iväg saker med sådan kraft att jag är rädd att han gör sönder dem, och så har han börjat gapa så jäkla högt! Vet inte vad han försöker säga mig....

Idag så tog vi en promenad för första gången på en månad typ. Var isgata hela vägen runt men det gick bra. Var kallt också. Leo var trött och halvsov hela vägen. Sedan gjorde jag pannkakor, Leo fick blåbärspuré till. Sedan hade han ju blåbär överallt, till och med i örat, så jag badade honom. Han var jättelurig, ställde sig upp i baljan som han gör när han är färdig - så jag frågade ju om han var färdig och skulle komma upp, så jag sträckte fram händerna för att ta emot honom - men då satte han sig bara ner. Den leken tyckte han var hur kul som helst. Han badade en halvtimme! Blev ganska långtråkigt för mig till slut...

Vår granne (och tillika hyresvärd) såg att vi slängt ut julgranen på trappen. Hon sms-ade och sa att hennes hästar gillar julgran. Jag hade ingen aning om att hästar åt gran. Men det är klart att de får ta den, annars åker den bara till tippen...

Nästa vecka börjar Leo dagis..... Jösses vad tiden gick fort ändå. Trots allt.

Hur kommer det sig att alla alltid är så nyfikna på vad man ska göra på nyår? Är det bara för att kunna jämföra med sina egna storslagna planer och känna sig lite bra?

En kompis till mig ringde igår och undrade vad jag skulle hitta på. "Inget" svarade jag. Kompisen blev helt chockad, och undrade om vi inte fått någon inbjudan någonstans? Nä, sa jag. Vi brukar inte göra något särskilt på nyår, ibland är vi hos pappa men i år blev det inte så. Kompisen tyckte fortfarande att var skitkonstigt och undrade om vi ändå inte skulle äta något extra gott och skjuta raketer åtminstone? Nä, sa jag. Vi gillar inte raketer. MEN NI SKA VÄL ÄTA NÅGOT GOTT!? säger kompisen i desperation. Jaja, säger jag, för att vara till lags. Och så ska vi spela lite spel och titta på film och dricka lite sprit. Kompisen blev lite lugnare.

(Det slutade med att vi tittade på I am Legend, spelade klart ett helt frågespel och att jag inte drack någon alkohol eftersom jag inte var sugen)

Fattar inte poängen. Visst, det är ett nytt år. Ett nytt år får man bara uppleva ett fåtal gånger i sitt liv. Men ärligt talat, det är ju faktiskt som vilken dag som helst. Och vi har ganska många dagar i ett genomsnittligt liv. Typ 29 200 st. Och ingen dag kommer någonsin tillbaks, så man kan ju lika gärna fira lite närsom egentligen.

Idag är sambon lite trött på mig. Han gillar inte att vara ledig från jobbet och vara tvungen att "passa" Leo medan jag pluggar. Jag gillar inte att han inte förstår att det är typ det jag gör jämt när han jobbar. Han tycker att det ska bli skönt att jobba igen, så han får vara lite ifred. Jag tycker det ska bli skönt att börja skolan igen på riktigt och få träffa lite mer folk.

Hade gärna sett att Leo sover längre än 5:30 just nu. Fast trots att jag somnade strax efter tolv i natt så är jag oförskämt pigg. Det är inte sambon, eftersom han har lagt sig så sent två kvällar i rad.

Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Hej hej.