Vad märkligt det är, så mycket människor man lär känna i livet som bara försvinner sådär. Hur man kan haka upp sig i vissa relationer, som egentligen är helt onödiga. Hur vissa relationer inte borde tillåtits försvinna i glömska. Hur personer förändras efter man lämnat dem.

Vissa relationer förblir exakt detsamma, ingen tillför något nytt, utan man bara kör på. Inser en dag att det är ett ganska trist förhållande. Längtar tillbaks till något gammalt, längtar till något nytt. Hur sällsynt det ändå måste vara att man hittar den där personen man klickar med i en bestämd samling med människor. Kan ju inte finnas ett överflöd som tänker och känner precis likadant?

Kanske känns lite luddigt att läsa det här, men ni får väl ta det med en nypa salt. Men visst är det märkligt hur vissa relationer frodas, trots att man sällan träffas - att man vet att man kommer att bli hörd och förstådd bara man lyfter luren? Medan andra relationer är ganska intetsägande, trots att man träffas nästan jämt.

I framtiden ser jag fram emot att umgås med de människor jag gillar i vilket fall. De jag inte träffar tillräckligt ofta som det är.